Aurikel, primula aurikula

Idag har jag varit och köpt tomatplantor på Rödbo plantor och växter. (På något sätt kom aldrig mina frön i jorden, så nu ligger de i frysen och kommer till pass nästa säsong.)
På Rödbo plantor är det knöckefullt med frestelser. Mycker fint sortiment av perenner och många olika rosor, allt till mycket bra priser. Några aurikler fick följa med hem.

Jag gillar den mörka tonen på blomman och mjöligheten, det gör dem nästan levande.

Aurikler trivs på skuggig plats i lucker jord. Det har jag vid trappan in till huset och då kan jag passa på och se dem i ögonen när jag går in eller ut.

Imorgon är det en ta det lugnt dag och jag ska börja på min björkkofta. Det kliar i fingrarna och jag vill börja nu!!

Ha en fortsatt skön Valborg.

hej fr. Koftan

Porslinsblomma Hoya carnosa

Igår kväll började vår porslinsblomma sin årliga blommning. Den håller i sig i minst en månad med hundratalet blommor i en jämn ström.
I lördags såg knopparna ut som de var gjorda av plast.
Egendomliga lite fulsnygga och mycket fascinerande.Jag har haft mina porslinsblommor i snart 15 år och de är nu sammanväxta som en mini djungel i sovrumsfönstret. Fick två små skott av en arbetskamrat som i sin tur fått dem ifrån en fiskare på ön Anholt. "Ska vi inte skippa det där böset" föreslog Guldklimpen då vi målande om för ett år sen. Nej, nej! Med omplantering på plats och förstärkning av klättersnören går det ett tag till.

Två små problem för de maffiga plantorna med sig. Under blomningen doftar det ibland så starkt så man måste öppna fönstret för att få luft så man kan sova och så droppar blommorna små honungsdroppar som man måste städa bort. Men städning har aldrig varit något problem för mig.
hej fr. Koftan

Nostalgiska sticktillbehörs tankar

Inspirerad av KristinaLakris kommer en liten tillbehörs historia.
Sommaren 1977 åkte jag med en kille till Vasa i Finland. Hans släktingar bodde där och han ville visa hur de hade det. Det var en spännande resa och vi träffade många vänliga och rara människor. Hos släktningarna fick jag lära mig hur man hanterar folkilskna tuppar och att äta stuvad björksopp. Tuppen skulle man snabbt klippa till så den lugnade ner sig och björksoppen..... Varje måltid blev en prövning för mig. Innan maten gick mannen i huset ut för att leta sopp, stora vackra svampar som delades i tre bitar och som stuvades i en mjölkstuvning utan kryddor. Tänk er en vit stuvning med svarta stora bitar av svamp som påminde om skogssniglar. Hu vad hemskt!
Under resan kände jag att killen inte var den kille jag sökte. (Nu berodde det inte alls på svampen utan helt andra saker.) Så på färjan hem till Sverige gjorde jag slut, den stackars killen var ledsen och försökte muntra upp situationen med att fotografera mig. Ni ser att jag inte posade precis utan stickade och räknade maskorna intensivt.

På den resan köpte jag en stickmätare som jag använt sen dess. Jag har aldrig träffat på en likadan någon annanstans och gillar den mycket.

Två andra favoriter är min saxslipare från Fiskars (som nog är ca 25 år) och min "noppskrapa" från Prym, som är perfekt när man ska fräscha upp ett stickat plagg.
hej fr. Koftan

Många söta och några fräcka

Nu sjunger Vitsipporna Anemone nemorosa på sista versen här hos oss. De är så vackra så man kommer i darr på insidan.

Stjälkarna är långa och blommorna vippar högt över bladen.

Vi har haft en så solig och vacker dag. Så här vinröd var en tuva med sippor i en hage när jag var och fotade.
I trädgården växer några speciella sorter. Här är Anemone nemorosa wiridiflora,mer fräck än vacker.

Jag har också en blå vitsippa och en dubbel. De fick jag under en resa med "blomsterflickorna" för många år sen. En resa med många glada minnen, bla stoppades en av flickorna av polis. Hon körde för sakta. "Annars ser vi inte alla blommor" sa vi och polisen suckade djupt.

Falekoftan på äventyr

När mina kollegor och jag tog en tur till Grundsund så passade jag fota Falekoftan innan den skickas upp till Jämtland och Fale Artut. Ankie ställde upp som modell, här sitter hon på en brygga intill Grundsunds båtklubb och restaurangen som i TV serien Saltön kallades Lilla Hunden. Vädret var så fint, stilla och klart. Man kan lätt tro att hon är ett modellproffs.

Och efter en stund hittade Ankie många altenativa poser, här är en av dem.

Så här vackert och stilla kan det vara på västkusten i april. Klockan är 9 på morgonen och morgondiset lättar.

Den här bilden är med för att det gula och blå färgerna lyfter varandra så fint. Stångehuvud är en båt man kan hyra för att ha fest ombord.

Hej fr. Koftan

En tanke om en björkkofta

Igår kom garner jag beställd från Lienesdesign, leveransen var blixtsnabb och jag är nöjd med det jag beställde. Bla. skickade jag efter vitt bandgarn i silke.
Jag har länge haft en ide om en kofta inspirerad av björkstammar. Modellen ska vara lite bred nedtill som ett skört och bestå av kullrigt mörkt garn, sen följer stammarna i slätt blankt garn och det är där silkebandgarnet kommer in. Stammarna skall ligga intill varandra och bestå av garn i olika vithet och olika glans. Faran när man gör saker som skall liknar något blir för olika och för plottriga. Jag vill åt känslan och försöka vara stiliserad. Förra våren gick jag en kurs i friform stickning hos Ingrid och en del av de kunskaperna använder jag nu.

Här är korgen med garn som jag tänkt använda. Söta Fale Artut gav mig garnerna som inte gick åt till Falekoftan, har fyllt på med lite Norogarn och Grovt silke. Nu letar jag efter en särskild brunvinrödton som björkriset har innan bladen slår ut, tänker att det ska ligga mellan stammarna. Sen ska det var björklövsgrönt också, vi får se om det blir en halskant eller kanske en löskrage. Just nu känns det bra och roligt, vad tror ni om idén?

Undrar Koftan

Vitt är också färg tycker jag

Är nyss hemkommen från en lång dag på jobbet, så det får bli ett kort inlägg idag.Visar två vitsippsbilder tagna i helgen. Ju mer jag fotograferar desto starkare blir jag medveten om ljusets inverkan på det jag fotar. Jag inser att jag oftare och oftare försöker fånga ljuset och visa energin i det.

Vitsipporna lyser av solen och är så fina. I bakgrunden syns ett av våra trädgårdsprojekt. "Rosenhuset". Det byggdes för ett par somrar sen och runt det är klätterrosor planterade.

Tanken är att man ska sitta i huset, fika och vara omgiven av rosor. Vi har kommit en bit på väg, men alla rosor har ännu inte kommit till toppen (Där det finns en blå glaskula).

Ett starkt minne från bygget var då jag stod på en stege och försökte hålla ihop taket som var inoljat och halkigt som bara den, med en tvärarg guldklimp bredvid som skulle försöka dra ihop härligheten med en skruvdragare. Bygget svajade hit och dit och jag tänkte att det här skulle bli en ganska rolig film. Nu blev det ingen film, bara ett riktigt stiligt rosenhus.
hej fr. Koftan

Pulsvärmare med pärlor

Idag har jag sytt på de sista pärlorna på pulsvärmarna som jag stickade av min påskpresent.
Det är ju inte riktigt säsong för värmare nu, men de var roligt att få dem färdiga. Modellen är enkel för att låta det melerade garnet spela första fiolen: Lägg upp 30 maskor, 6varv avigt med melerat tunnt handspunnet garn och sen två slätstickade varv med Drops Alpacka växelvis i färgerna, 7323 och 7120.

Till sist odlade sötvattenspärlor i blått, turkos och brunt (funna i beredskapslagret).

Hej fr. Koftan

Nu är FaleKoftan färdigstickad

Är nu i full färd med att fästa trådar på Falekoftan, för idag blev hon klar.
Har fäst en del lite vartefter så det inte ska bli så mycket på slutet. Knapparna syddes i innan ärmarna var färdiga. För mig är det är ett bra knep att hålla ångan uppe lite, ser man knapparna på plats blir man sugen på att sticka klart.
Det här är min första kofta som är stickad uppifrån och ner, det var inte särskilt svårt och blev riktigt bra. Metoden ger frihet och enda gången man behöver vara noga med att räkna är i starten, sen provar man sig fram. Funderar på att visa det för er på bloggen. Eftersom som jag är pedagog tycker jag det roligt att berätta och visa, så andra får lust att prova och lära. Med den här bilden vill jag visa hur ullig koftan är och hur vackert fibrerna glänser. Knapparna är fyndade på loppis (5 kr för 20st)och de andra sitter i den här koftan.
Fale Artut som koftan är stickad till, berättade för mig att idag har Kärli lammat, jag tror att hon är mamma till en del av garnet i koftan också.

I höstas skrev jag att om jag vore ett ulldjur skulle jag bo i en Kidsilk Haze från Rowan men jag skulle kunna tänka mig att bo i sudden med fästetrådar från FaleKoftan också. Nu skall Falekoftan fuktas och formas till lite. Sen måste jag leta reda på en lagom stor modell att fotografera den på. Helst hade jag velat fotografera den på Fale Artut men det är lite för långt bort. Både Viola och jag är för stora. På mig är det mest märkbart runt midjan och Violas armar är 10 cm längre än FaleKoftans ärmar (Viola är 176cm lång).

Ha en bra lördagskväll! Hälsar Koftan

Om att gå ut i trädgården och köra en "Hannu"

Vårsjärna chionodoxa forbesii, en blå vårfavorit.Jag är kameralös, Viola är på fjortisfest (det vill man ha när man fyller femton) och fotar loss. Så nu visar jag några bilder jag tog i början av veckan när jag körde en "Hannu". Jag är en Hannu Sarenstöm fan, han gör saker ordentligt och med inlevelse. Ska man titta på en blomma ska man titta och njuta ordentligt och med inlevelse och passion. Då framträder blommans verkliga jag. Metoden är enkel och resultatet spännande: Lägg dig ner på marken, använd autofocus på kameran och klicka loss rikitgt nära. Gärna nerifrån och upp liksom.

Så här blir det då, visst är det blåa så blått man kan önska sig.

Och man ser att de längtar efter solens strålar precis som oss.

Tänk om jag vore en liten humla och kunde rulla runt lite i fägringen.

I helgen blir FaleKoftan färdigstickad, det blir kul.

Hej fr. Koftan

Lyckat stenjakt

Så här ser gången som går från växthuset fram till trappan ut. Halvrundeln framför växthuset är lagd med skiffer, gången har vi lagt med platta "funna" stenar från gårdens marker plus en och annan gatsten. Jag gillar svängen som rundar stolpen där hängmattan ska hänga i sommar.
Hit kom vi i måndags och sen var både helgen och stenarna slut. Nu återstår gången mot vedboden och ytan framför dörrarna.

Ikväll har vi varit uppe i skogen en sväng och samlat sten och lagt i högar. Under vintern har en skogsväg renoverats och då har många platta hällar kommit i dagern.

Nu återstår transport nerför bergen med hjälp av traktor så vi kan lägga färdigt våra gångar.

Här är så härligt, våren har exploderat på bara ett dygn. Gräsmattan har blivit grön och fåglarna sjunger så mycket dom orkar.
Hej fr. Koftan

Så kan det gå om man läser fel

På försommaren 2001 anordnade Gunnebo slotts trädgård en pelargoneftermiddag med föredrag av Karin Martinsson som du nyligen kommit ut med sin bok Pelargoner kulturarv i kruka.Då var jag inne i en hysterisk pelargonperiod och hade många krukor hemma. Min kompis Anna och jag beslutade raskt att vi skulle besöka Gunnebo och lyssna på föredraget.

Då vi kom fram såldes småplantor från Fibrex i England och vi blev helt till oss! Fibrex förvaltar den Engelska nationalsamlingen av pelargoner och vi gjorde flera fynd. Bla. några Deacons och så köpte vi även några single zonals för att de var så maffigt stora och vackra i färgen.Så när det var dags för föreläsningen på slottet hade vi ett antal kassar med plantor med oss in.
Föreläsningen hölls i en av lustslottets salar som var tillfälligt möblerad med lite skrangliga fällstolar. När vi satt där och väntade kom en av mina stora idoler och satte sig bredvid oss. Karin Berglund som har skrivit många härliga trädgårdsböcker och hon är så häftig. Vi blev inte oberörda av vårt selebra sällskap. Karin pratade med oss och var jättetrevlig. "Ni verkar vara riktiga konnässörer" sa Karin och tittade ner i en kasse. "Ja det här är Loneliness" sa jag tvärsäkert och Karin tyckte det var ett lite vemodigt namn på en pelargon.
Väl hemma läste jag lite nogrannare på etiketten och såg att det stod Loveliness som är ett mer passande namn eller hur? För mig är historien ett roligt minne som jag tänker på varje gång Loveliness ska få vatten.
Hej fr. Koftan

Om att vara fågelperspektivsfetischist

En reporter på P1´s Kulturradio berättade en gång att han gillade att se världen uppifrån. "Javisst!" Tänkte jag för mig själv då jag hörde det"
Jag är också fågelperspektivsfetischist!"
Igår blev en dröm jag haft länge förverkligad. Att få se hur det ser ut hemma hos mig fast från andra hållet. Från marken har jag sett det i snart 25 år och nu var det dags att se det uppifrån.
I det här lilla Cessnaplanet blev drömmen sann. Med på turen förutom Fredde, pilot och svärson till Torprosen var Guldklimpen och Rosens KM. För att fördela tyngden rätt fick jag som var lite lättare sitta framme hos piloten!!

Vi flög från Säve norrut och passerade Kungälv.

Till vänster på bilden i det vita huset bor jag! Den lilla röda pricken är Bellas stuga och bakom huset ligger växthuset.

Vi flög vidare efter Göta älv upp till Lilla Edet och sen ut mot havet.Fredde in action.

Det låg ett soldis över havet och upplevelsen var så maffig.

hej fr. Koftan

Tips: Klicka på bilderna så blir de större.

Påskkärringar, påskgubbar och choklad från Jämtland

Så här söta påskkärringar och gubbar kom det och påskade för oss:Vi fortsätter träget vårt jobb i trädgården, så här är ingen flärd förutom lyxchoklad från Jämtland.

De låg med i garnpaketet från Fale Artut. Efter påskmaten var det kaffe och pralin, delade så vi skulle få smaka alla sorter.

Undrar vem som väntar på att hugga in?

Tack, tack de var så goda!! Det skulle inte sitta fel med några till hälsar Guldklimpen.
Hej fr. Koftan

GLAD PÅSK och stenläggning

Ett glatt kuckeliku till er allihop!!
Tupppen från Syco, ett loppisfynd får bli min påsksymbol till er. Här i Göteborgstrakten har vi ett strålande väder och allt är toppen.

Imorse vid nio såg "entren" till växthuset ut så härBakom huset låg en massa skiffer färdig att läggas. Att jobba med sten är som att pussla i storformat, roligt men tungt. Skifferstenarna är begagnade, de låg förut i Guldklimpens farmors trädgård. Många trevliga samtal och koppar kaffe har druckits vid de stenarna och fler ska det bli.

Till sist återstod några luckor där jag inte hittade rätt fason på skivan. Det är tur att det finns vinkelslip.

I Japan spolar man sin trädgård och sina stenar innan trädgården visas upp. Jag har vattnat lite med en vattenkanna och sopat. Nu återstår att lägga alla stenar i våg, men det får bli imorgon.

Nu ska jag fräscha till mig för vi ska på galej med Torprosen och hennes KM.

Hej fr. Koftan

Ps. Har stickat ett par pulsvärmare av det melerade garnet jag fick av Fale Artut. Men efter dagens äventyr som stenläggare är jag inte i läge att fotografera mina händer. Ds.