Lantrasull och tvättmaskinsvalkning

Jag fascineras av garnet som våra inhemska lantraser ger. Vackert glänsande, rustikt, äkta och genuint. Inte det bästa för gossiga halssjalar eller mössor som skall ner i pannan, då får man vara tolerant och inte bry sig om att det killar. Men till vantar, sockor och koftor är det perfekt och så en sak till:

 Maskinvalkning! Ofta innehåller garnet två typer av ull, mjuk bottenull och lite stadigare täckhårsull. Det är täckhåren som gör att det killar och sticks, men efter maskinvalkningen lägger den sig inne i det tovade och stadgar upp. På ytan finns de mjuka täckhåren som gör ytan mjuk.

 Har köpt en del garn spunnet av Värmlandska skogsfår som har olika färgtoner från vitt till brunt. Provade att "figursticka" ett huvud (se övre bilden) Ser ibland helt oformliga stickade "jättepåsar" som sen skall bli något efter tvättmaskinsvalkning och tänker att de inte kan bli något annat än tovade små oformliga påsar efter tvätt. Så med hjälp av ökningar och minskningar stickade jag min provfigur. Startade i nosen och avslutade i nacken. Öronen ( jag passade på att testa två olika) stickades för sig stacks ner i stickade hål och syddes fast på insidan innan allt fylldes med ull som inte tovar sig och så maskade jag av och tvättade i 40grader med veckotvätten. Till sist ögon med hjälp av en vadmalsbit och en glaspärla. Den gav mersmak och många nya ideér.

Här är den första, en råtta. Den är mitt värsta djur så jag förstår inte hur det kom sig. Hoppas ni ser den rosa svanstippen och den beigefärgade svansen till den bruna råttkroppen. Och den feta buken för den här råttan är överviktigt. Garnet har förut varit en kofta som jag inte riktig trivdes med.
Det här är så kul och jag kan bara säga att fortsättning följer...........
med hej fr. Tant Kofta