måndag 29 september 2008

Nu vilar femöringarna

En krukväxt jag är väldigt kär i är:
Femöringar, Ugglor eller Achimenes som de heter på latin.
Växten härstammar från syd och mellanamerica, den växer på platser som tidvis är fuktiga och gynnsamma, däremellan är det torrperioder och då går växten i vila, samlar all sin kraft i små "kottar" sk. rizomer nere i jorden. Det "beteendet" passar oss i mörka nord väldigt bra. Man sätter igång växten i februari, njuter av en fantatisk blomning under sommaren och låter sen växten gå i vila under höst och vinter.
Två absoluta favoriter:

Achimenes "Peach Blossom"

och Achimenes "Ambroise Verschafflet"
Krukorna står nu på vila i matkällaren

Och om man krafsar lite i jorden hittar man små rizomer.
I februari sätter man dem i jord vattnar med ljummet vatten och snart har man nya plantor på gång. Ibland tänker jag att det kanske inte varit så dumt att kunna gå i ide och bara vara igång när det är som bäst.
Hej fr. Koftan

3 kommentarer:

Eva i Halmstad sa...

Naturen är fantastisk.
Eva.

kristina sa...

Det var mycket längesedan jag hade femöringar, men jag känner igen "kottarna". Jag fick dem aldrig att blomma överdådigt, så jag tröttnade. Hur gör man? Det ser ut som om dina hänger? varmt, soligt, gödsel? Ute eller inne?

Tant Kofta sa...

De är inte så svårodlade, särskilt om man driver dem från rizomer.
Placering: Ljust och luftigt, en liten bit in i rummet. Glasveranda är idealiskt De gamla sorterna gillar att odlas hängande och de moderna odlar jag som vanligt.
Jord: blomjord med lecakulor.
Vatten: Ganska rikligt, aldrig kallt. Låt torka något mellan vattningar.
Näring: Mycket särskilt under blomningen.
Det är väldigt olika på olika sorter hur de blommar, en av de bästa är Ambroise verschafflet.