Livet på en pinne..

Det har varit tyst på bloggen ett tag, och här ser ni orsaken.

Vi har haft besök av Sven och hans mamma sen förra helgen och till den här kom även hans pappa. Igår kväll blev vi sittande på verandan hela kvällen Sven och jag. Vi satt inslagna i en hemstickad filt,  jag lyssnade på radio och Sven sov (även jag av och till), livet stod stilla och allt var fint.    

Det är en gåva att få sitta med en varm unge och höra snuset och känna babydoften som kommer i små pustar.
med hälsningar från Tant Kofta

Helt fårtjusande!

Första helgen i mars åker jag upp till Kil för att vara med på fårfest.

Tänk dig en massa trevliga fårfantaster, vacker ull, fina garner, föredrag, småkurser och en häftig ullshow som i år går under benämningen "004 (får) med rät att njuta". Allt detta sker i trivsam Värmländsk anda.
Det är underbart!
Om ni klickar här, kan ni läsa mer.
Med hej fr. Tant Kofta

Något om snälla flickor

Jag är inte så svag för söta och snälla flickor, kanske beror det på att jag själv aldrig varit någon. Har aldrig varit varken söt eller lydig. Mig kunde man inte sätta mellan två bråkiga pojkar i skolan för att få lugn, effekten blev tvärtom. För mig är lydnad mitt värsta ord, lydnaden tar bort den egna energin och kreativiteten, man blir ansvarslös.

Därför är det lite lustigt att jag idag visar en bild på tre söta flickor, en av dem är ett omslag till en rysk chokladkaka som jag köpt här. De små änglaflickorna har jag hittat i en slumplåda på loppis. Deras vädjande blickar och ostyriga frisyrer fick mig att vekna och nu plockas de fram varje år till jul.

De har stått i ett hörn på verandan ihop med en orkidé som jag fick för två år sen och som nu blommar med många spretiga blomställningar eftersom jag inte stöttat upp dem med pinnar.
Med hej fr. Tant Kofta

Vinterns räddning

Nu är det tredje vintern som jag är varm och go om fötterna, inte fuktkall som tidigare. Det är tunna mohair strumpor som står för räddningen, precis lagom för ett par promenadskor.

Häromdagen kom några nya par som jag beställt HÄR. Turkosa, lila, svarta, jeansblå och vita ofärgade. I morgon skall de vita ner i ett färgbad, vi får se vad det blir för ton. Har börjat färga så smått inför vårens begivenheter. Strumporna är enkla att sköta, tvättas i maskin efter ett par dagars användning. Ullfibrer suger ju inte upp smuts så som bomull.
Med hej fr. en Tant med varma tassar

Lite om att vifta på öronen och ser du löven för alla träd?

När jag var liten tränande jag mig mycket för att lära mig vifta på öronen. Ville klå min lillasyster som kunde slicka sig på näsan vilket jag inte hade chans att klara. Här kan du se en tjej som kan och jag är avundsjuk för jag kom aldrig upp i den svingen.
I år fyller hemslöjdsrörelsen 100 år och det firas på många sätt bland annat med en stor utställning på Lijevalchs under sommaren. De som önskar kan bidra till utställningen med att dekorera ett löv som skall skall vara med på utställningen.
Men i mitt huvud är det inga löv, det är öron!
Så nu ser jag fram emot att gå på utställning och se ett träd som viftar på 2000 öron.
Vilken häftig syn!"
Här och här och här och här och här  på många fler ställen kan man se fantastiska löv.
Vift,vift från Tant Kofta

Gör en liten påse i all hast

När vi vandrade längs de vackra levadorna på Madeira fanns många spännande växter. Ofta dom vi har i blomkrukorna här hemma och jag stålsatte mig för att inte börja ta sticklingar. Men lite frön fick jag lov (av mig själv) att ta hem. Ute på vandringen åkte de ner i jeansens bakficka för att sen placeras i en liten "påse i all hast" på hotel rummet.   

Påsen är urenkel att göra och praktisk att kunna. Genom åren har jag gjort påsar till 6 åringars nyss utplockade tänder (när jag jobbade i förskoleklass), knappar som lossnat och många andra fynd.

Ta ett papper som finns till hands, här ett blad ur en heminrednings tidning. Vik så får en kvadrat och ta bort den överflödiga kanten upptill. En sax behövs inte vik fram och tillbaka några gånger och riv bort den.

Vik sen de två nedre spetsarna mot varandra så spetsen på flikarna når över till den andra sidan av triangeln.

Påsen är nu färdig, öppna den upptill och vik ner den övre fliken.

 Lägg i det du vill spara, lätt som en plätt eller hur?
Med hej fr. Tant Kofta

Riktigt karminröd och god fortsättning på nya året...

Vi var på en liten semester över nyårshelgen, åkte till Madeira för att få lite solljus och ny energi. Det blev långa vandringar längs öns levador, ett jättefyrverkeri i Funchals hamn på nyårsafton. God mat om kvällarna, ofta grillad espada som är en lång mörk djuphavsfisk med vassa tänder och stora svarta ögon. Färdiglagad är den däremot vit och god
På en av våra promenader stötte vi på det här; koschenillöss, som ger den äkta karminröda färgen. Lössen bodde på en grupp kaktusar där de bildade ett grått ludd. Ni som växtfärgar har säkert köpt en burk med torkade silverglänsande löss och sen färgat rosenrött.När jag plockade loss lite ludd och klämde rann färgämnet ut. Idag är vi bortskämda med syntetiska billiga färgämnen som vi kan blanda hur som helst. Tidigare var det ett hårt jobb att odla kaktusar för koschenillproduktion, därför var karminröd ett tecken på rikedom och lyx eftersom färgämnet var dyrt att köpa.
I mitten syns den dräktiga honan som är fylld av rött färgämne.
Är lite svag för bokstäver och meddelanden, man kan använda kaktusar för"kilroy was here"
Madiera är en ö mitt i Atlanten, den är som en sockertopp. Backar och branter ner mot havet överallt och längs alla sluttningar odlas det intensivt på små "lyckor". Uppe i bergen är klimatet regnigt och kyligt och nere vid havet torrt och varmt. Man har löst odlingsekvationen med vattenkanaler som leder ner vattnet ifrån bergen ner till odlingarna sk. levadas. Längs dem är det trivsamt att vandra. Utsikten är alltid bedårande och oftast är det lättgånget, men ibland smalnar kanten av längs ett stup och det blir lite läskigt att balansera.

med hej från Tant Kofta.

Ps. God Fortsättning på det Nya Året ds.