måndag 9 november 2009

En festvärmare och en fråga.

Vi ska på bröllopsfest under julen och sen inbjudan kom har det spökat lite i mitt huvud. Jag är ingen riktig festprimadonna, känner mig ofta ganska tafatt och lite töntig i såna sammanhang. Vad har man på sig då man inte gillar kjol eller klänning? Ett plagg är fixat, jag har stickat en festvärmare i angora. Garnet kommer från Curiosa stickeriers kaniner (det är helt underbart) och jag har färgat den lite "natthimmelblågrått" Sen är tanken att "stjärnor" av pärlemorknappar skall vara påsydda. Till det får det bli en top, snygga byxor och snitsiga blanka skor.
Nu en fråga: Var kan man hitta storleksangivelser till barnvantar? Jag håller på att göra beskrivningar till "Princesstårtevantar" och jag tror att barn skulle gilla dem.
med hej fr. Koftan

Tillägg för att göra det tydligare:
Det jag söker är inte maskantal eller grundmönster, det räknar jag ut. Det jag letar efter är en mall där man anger hur stor en hand är i olika åldrar. Det finns för kroppen och fötter men jag har inte hittat hand. Är det någon av er som vet var det finns?

söndag 8 november 2009

En röd basker

Efter några dagars förkylning med farten på noll är jag åter på banan. Nu är det uteslutande knappkvällen på Bolla som planeras och förbereds.
Jag gillar baskrar, de är varma och så kan man variera sättet att bära dem. Snitsigt och elegant på svaj eller nertryckt över öronen så den värmer ordentligt. Bella min äldsta dotter hade en knallrosa basker under hela sin småbarnstid. Hon bar den alltid nerdragen över öronen, det passade hennes bestämda personlighet perfekt. Hon hittade den som tvååring i en reakorg på Åhlens, jag stod och grävde i ett hörn av korgen och då jag tittade upp hade hon snappat upp den och tagit på den. Det fanns bara ett sätt att ta sig ur affären: Att köpa baskern. Bella kallade den sen för sin Baskett och i min inre bild av Bella som liten flicka har hon alltid basketten på.
Här dekorerar jag en nyvalkad "flugsvamps" basker som ska med som inspiration till Bolla (Måndagen den 23/11)Jag stickar dem i Angoramerino från Lienes design. De stickas på tvären med dubbelt garn och med stickor 5. Man upprepar en rapport tills man kommit runt och har en cirkel.
Så syr man ihop den och syr upp en kant nertill. Stoppar den i tvättmaskinen i 40 grader
Innan tvätt var barnbaskern så här stor. Den krymer ordentligt, blir tät och mjuk. Håller på att konstruera beskrivning i tre storlekar, litet barn, 5-6år och damstorlek.
Knappeliknapp hälsar Koftan

tisdag 3 november 2009

Knappar, knappar, knappar!

Igår eftermiddag var jag på ett riktigt äventyr! Jag var hos Bolla och tittade på hennes knappar. Jag har alltid tänkt att samla på knappar är ofarligt. De är ju så små och tar nästan ingen plats alls. Några glasburkar och ett par fina askar är ju ingenting.

Men Bolla hon kan göra som Joakim von Anka gör med sina pengar, hon kan bada i knappar. Den ena sorten är finare än den andra.Jag hamnade som i ett slags knappbakrus då jag kom hem. Fick lägga mig tidigt, vila och smälta intrycken.
Men nu är jag igång igen, planerar och fixar!
För Bolla och jag bjuder in till ett litet "knapp event".
Det blir "Knappkväll" Måndagen den 23 november hos Bolla på Älvsborgsgatan i Majorna. Vi startar vid fem med knappsmörgåsbord och inspiration. Återkommer med mera info lite framöver. Maila till info@butikbolla.se för att boka plats.
med hej från Koftan

söndag 1 november 2009

Det bidde VANTAR

Kommer ni ihåg det här inlägget? När jag skrev det hade jag en så bra idé som jag tänkte prova, men det blev inte så som jag tänkt mig. Jag repade upp och började om. Vad kan jag göra av 1hg vackert Vålberg "Hjortron"? Något som värmer, klär och gör mig glad i vinter! Svaret blev, ett par vantar.
Vantarna har en tunn nederkant i färgen "havsturkos" och små prickar av gul vadmal och underbara koboltblå porslinsknappar. Efterstickningen har de "handvalkats" försiktigt för att bli lite tätare.
Knapparna tog nästan slut på första vanten och nu har det gått några veckor och jag har inte skaffat fler och sytt färdigt. Jag är inte säker på om knapparna ska vara kvar, det är kanske för mycket?
Här är det fantastiska idén som jag repade upp, alldeles för klumpigt.
Vad tycker ni om knapparna? undrar Koftan

lördag 31 oktober 2009

Ett morsomt paket

Igår fick jag ett paket fra Norge och det var en morsom känsla att öppna det. I somras träffade jag Ingrid från Lillehammer på Stickstämman i Växsjö. Vi hade många trevliga samtal och sista kvällen då det var garnförsäljning resonerade vi om garnkvalitéer och tvinning. Då nämnde Ingrid Raumas gammelserie och förklarade sin förtjusning över garnet. Roligt att sticka med som ger vackert och slitstarkt resultat. För några veckor sedan hörde jag av Ingrid på mailen, hon var intresserad av "uppifrånoch ner kofta" häften och vi beslöt oss för ett byte. Nu har jag fem vackra nystan av "Gammelserien", just så vackra som Ingrid beskrev den kvällen i augusti. Eftersom jag har min "Broadway" utaning med flerfärsstickning att tänka på blir det kanske ett par vantar i norsk stil. Tack Ingrid! Först ska nystanen ligga framme som dekorativ glädje.
Med hej fr. Koftan
ps. Jag var bara tvungen att få med 100% resirkulerbar, som det stod på det vadderade kuvertet. Visst är ordet bra, mycket bättre än återvinningsbar. ds

torsdag 29 oktober 2009

Idag har det varit synd om mig

Ibland frågar folk hur jag hinner att sticka så mycket. Ett svar är nog att jag tränat upp hastighet med tiden, men den vikitgaste orsaken är min sätt att prioritera. Om jag vill sticka så stickar jag. Det är såna fasoner man kan skaffa sig när barnen nästan är stora och man har en toppenman vid sin sida. Dessutom har jag under det senaste året fått möjlighet att gå ner i tjänst, jobbar nu 80% och det ger mycket sticktid. Det får sina konsekvenser att bara sticka hela tiden. Den mest märkbara är att hemmet"slummar igen". Så idag har jag tvingats att se sanningen i vitögat. Här måste röjas och det har vi gjort allihop, hela dagen.
Nu glänser vårt hem!!! Och jag är så nöjd, när det var som värst tänkte jag att nu vill jag bli ett ulldjur och flytta in i ett garnystan, där behöver inte fejas på samma vis.
Nystanen som skådas på bilderna är "Soft dream" 70% superkidmohair och 30% silke. Jag har använt samma kvalitet av annat fabrikat tidigare och det är "som smör" att arbeta med.
Här och här är en mössa och här en liten praktisk "halstrasa" sen tidigare.
Nu ska jag ner till mitt skinande kök och steka älgbiff.
hej fr. Koftan

söndag 25 oktober 2009

Något värmande x 2 = Kofta och award

Nu är "Uppifrån och ner" kofta nr 7 är färdigstickad. Precis lagom färdig när rått gråväder slog till här på Västkusten. Den är stickad av Fale Artuts lönspunna garn från egna Värmländska skogsfår. En nästan utrotad fårras som engagerade entusiaster ser till att bevara. De är samlade i Föreningen Svenska allmogefåret. Allmogefår av olika sort har varit på väg att utrotas pga. sin småväxthet. Man har importerat storväxta köttfår som gav mycket mer mat och växte fortare. Men de fåren har inte den intressanta och livfulla ullen. Fales får har alla möjliga färger, vit, beige, brun, grå och brunsvart.
Jag köpte det här garnet i somras då vi var på besök hos Fale uppe Jämtland. När jag varit hos Bolla och köpt stora blanka pärlemoknappar var det inte svårt att para ihop dem. Den rustika ullen mot de blanka knapparna blev så fint.
Så har jag fått en award av Fale Artut, den värmer så bra den också! " En fantastisk bloggvän som sprider glädje i min vardag" Tack detsamma söta Fale!
Jag vill skicka vidare den till alla er som läser min blogg och skriver så uppmuntrande kommentarer. Jag har varit dålig på att svara under en period men ska försöka bättra mig.
Många varma hej från Tant Kofta