Allt ordnar sig, katter kommer alltid hem igen!

Häromkvällen satt jag och en av flickorna framför tv och det var avbrott för reklam. När den här reklamen visades utbrast hon. "Den här filmen gillar jag" och jag kunde instämma att "Det gör jag också". Vi råkar ofta ut för små missöden både hon och jag (de två andra i familjen gör det inte ). Min devis blir alltmer, ett glas utspilld mjölk går att torka upp och tack och lov att det finns försäkringar som ersätter små bucklor på bilar som blivit påbackade av en bil med Koftan bakom ratten.
Nu till historien om de tovade katterna.
I mitten på 1980 talet flyttade jag från östkusten till västkusten. Med i flyttlasset var lilla kattungen Sippan, jag kan nog säga att hon var katten med stort K även om Roland nästan tagit över den rollen under de senaste åren. Sippan vaktade barnen och kom och lade sig bredvid i sängen så man kande värma kinden då man var förkyld, en riktig toppenkatt.

De tovade katterna gjorde jag då jag var mammaledig (det är ett tag sen) och målet var att tova en Sippa. Delarna är tovade var för sig och fastsydda vid varandra, huvudet på stora katten har en led så den kan vridas.

Till en påsk, då min flicka skulle vara påskkärring frågade hon om hon kunde få ta med den lilla katten på kvasten. Hon hade kaffepanna, kjol och huckle och var så fin.
"Okej då" sa jag "Men slarva inte bort den".
När hon påskat färdigt var katten borta och jag bannade henne och vi var jätteledsna.
Så gick ett år och under semestern fick jag ett städryck och började tömma frysboxen. När jag nått botten kände jag något mjukt därnere. Lilla katten hade legat i frysen i ett helt år.
"Jajustdet" sa dottern "Den ramlade nog i när jag hämtade en glass"
Så glöm inte att: Allt ordnar sig!