Med hjärtat i halsgropen..

Jag bestämde mig för att färga min spedetröja i grönt. Det är en färg jag alltid återkommer till. För mig är djupt skogsgrönt en trygghetsfärg. Min pappa var skogvaktare och jag var med honom mycket i skogen under min barndom.Första färgningen blev flammig, jag gick upp i värme för fort och då fäster färgen ojämnt. Så det var med andan i halsgropen jag gjorde andra försöket. Nu blev färgen djupare och finare, färgen på andra bilden stämmer bäst. Jag färgade även sidentyg i samma bad. Det undre var med i båda baden och det övre i det sista. Det röda och djupt lila tyget kan komma att bli någon liten detalj, jag får se. Att det skall bli guldband och koboltblå knappar är bestämt. Det lilla runda mässingsspännet har jag köpt i Dalaflodas hemslöjdsbutik (och är gammalt) och det skall putsar så det glänser.

Med hej fr. Koftan.

ps. Något mer om Björn: Jag har inte träffat Björn sen jag flyttade från torpet. Han kom på besök när jag stod och packade mina grejer. Då var han några år äldre och vi hade inte träffat varandra på länge eftersom jag varit borta i ett år och vävt i Borås. Han stod en stund i dörren, han var stor nu och lite distanserad. Så frågade han om jag skulle slänga stensamlingen nu när jag skulle flytta och om det var på det viset så kunde han ta hand om den. Stensamlingen var vår gemensamma och den hade vi samlat ihop tillsammans. En prydlig låda med olika fina stenar Björn hade skrivit lappar och lagt intill varje sten så man kunde läsa var det var för sort. Han fick stenarna och det kändes så bra at han ville ha dem. Det var 1985 och har jag räknat rätt borde Björn vara sådär 36 -37 år nu. ds.