Ny "kostym" för koftan

Borde vara mer välklädd, kanske lite mer formell, särskilt när jag jobbar. Men jag är som jag är och för mig är koftan det optimala plagget, lättburet och bekvämt.Nu är det inte så att jag saknar koftor, men det är ju kul att vara lite ny och fin. I somras spann jag entrådigt garn som skulle bli en sjal, men det bidde ränder i en kofta istället. Det är Inger Wålstedt som färgat ullen till garnet jag spunnit och så har jag färgad garn i grönt och mörk turkos att klä de melerade ränderna med. Knapparna i pärlemo är matta och olivgröna och köpta hos Tummelisa. Mer om koftan kan ni läsa i "Koftans kofta" om en stund.

med hej fr. Koftan.

Imorgon blir det en dekorativ avmaskning

Efter 15 år såg en padda dagens ljus

I början av 1980 talet fick jag en kofta av min farmor. Hon hade varit hos Wålstedts på studiebesök och köpt Vålberg garn i färgen Björnmossa. Färdigstickad såg hon att koftan passade bra till mig och den blev min. Så blev farmor sjuk och inlagd på sjukhus. Där var så kallt att hon fick tillbaka sin varma kofta för att må lite bättre.
Sen har jag gått och längtat efter en grön mosskofta och för 15 år sen startade jag. Vi hade några finullsfår över en sommar och då de klippts färgade jag in ullen i olika skogsfärger. Den filtade sig lite i de varma färgbaden och så var jag lite slarvig med kardingen. det gjorde att när jag sen började spinna blev det väldigt ojämnt. Det var mycket tungt och jobbigt att spinna garnet. Klumpar fastnade ofta i spinnvingen, jag tramapade och trampade. Jag började att sticka lite på bakstycket när jag spunnnit några härvor, men kände sen att det här är för jobbigt. Så jag packade ner allt i en pappsäck och "glömde bort" projektet.
Förra sommaren hittade jag säcken och började om. Repade upp den påbörjade stickningen och spann färdigt garnet. Började om med en "uppifrån och ner" kofta istället. Så blev den liggande igen över vintern. Men nu har jag tagit mig samman och äntligen stickat klart. Koftan är mycket mjuk och varm. Den väger 650 gram och jag har stickat med stickor nr 5.
"Det ser ut som huden på en padda" tyckte min man och Viola frågade om jag är ett träsktroll. Den är onekligen lik en paddhud och är därför döpt till "Paddan".

Nu har jag har en riktig Vålbergkofta i färgen Björnmossa på gång och det känns bra, tänker på farmor när jag stickar. Det är absolut inget fel med paddor, vi har några som nästan är tama i vår trädgård. Brukar prata lite med dem om kvällarna när de kommer klivande.

med hej fr. Koftan

Kofta utan namn

Nu är koftan som jag stickat av mitt hemspunna garn från Fales Artuts får färdig. Jag har gjort den extra figurstickad och med en framkant som är stickad i efterhand ur maskor som jag lade upp extra då jag började med nederkanten (6 på varje sida). Så först stickade jag koftan neråt och sen kanten uppåt. Kanterna är stickade i rätstickning och resten är slätstickat.Garnet är entrådigt och kardfloret är melerat, dels i ullens naturfärger som är brun och beige och så med förstärkning av blått och violett. Jag har också lagt i stråk av rosa och blått som är färgat på vit ull och det ger små "high lights" som lyfter grundfärgerna.

Jag använde stickor nr 4 till kroppen och 3 till kanterna. Koftan väger 360 gram.

Knapparna är av pärlemo, från loppis och lite omaka. Jag har lagt upp 12 extra maskor under ärmen som sen minskats i ärmen och ökats i kroppsdelen. Ökningarna är gjorda i två linjer neråt.Det är min Viola som är modell, hon är längre i kroppen än jag så koftan är längre ner på höfterna när jag har den på.När Viola är på gott humör kan man "hyra" henne som modell och jag tycker hon är jättefin, men jag är ju hennes mamma och jävig. Orsaken till att hon är så glad är om några dagar kommer kusiner, mostrar och mormor på besök, det ser vi fram emot allihop!

med glatt hej fr. Koftan

Ps. På sista bilden ser ni att Viola fått syn på något. En geting ur ett bo i väggen bakom där vi fotade. Viola blev stucken nära ögat och ser ut som Quasimodo! Getingarna är nu utplånade av min man. Sjalen i Vålberggarnet Halm blev inte fotad pga. getingsticket, men för Violas del innebär det att det blir en fotostund till och en "hyra" extra.

Karamellen en helt vanlig enkel kofta

Ja nu är "Karamellen" färdig och knapparna sitter på plats. Det blev en sån kofta som jag bara var tvungen att ha på mig så fort som möjligt. Jag låg i sängen och sydde i de sista knapparna för att kunna ha den till jobbet dagen därpå.

För mig är den har koftan alldeles lagom på många sätt. Lagom tjock, lagom snygg och lagom glad. De mörkgröna ränderna i hemfärgad Angorett balanserar de glada karamellränderna och knapparna piggar upp mig och de jag möter. "Den är finast" sa en liten pojke på en förskola, men hans kompis tyckte den som satt bredvid var bäst.

Det här är en helt enkelt en vanlig kofta, en sån som jag så gärna har på mig och känner mig hemma i.
Modell: "Uppifrån och ner" lite figurstickad.
Garn: 200 gram handspunnet garn från Ingrid och 150 gram angorett i "min" skogsgröna nyans.
Stickor: Halskant och nederkant 3mm i övrigt 4 mm.
med hej från Koftan
Ps. Det skulle bli lotteri idag med bilderna blev inte bra så ni får vänta lite till ds.

När jag behöver hjälp med foton ringer jag till Torprosen. Idag var det min ganska nystickade Vålbergskofta enligt "Uppifrån och ner" metoden som skulle förevigas. Hon kommer oftast som ett skott och med kort varsel. Idag fick hon hoppa i kläderna direkt på morgonen.Vi står ofta och pratar under tiden hon knäpper loss med kameran. Så när jag väljer bland bilderna har jag ofta en konstig min. Koftan är fin, men jag ser inte klok ut.

Visst ser jag övertygande ut, allafall för att prata strunt som vi gjorde mest hela tiden.

Tack för hjälpen Torprosen. Snart är vi på det igen!

Mer om koftan kan du läsa i Koftanskofta bloggen.

Något värmande x 2 = Kofta och award

Nu är "Uppifrån och ner" kofta nr 7 är färdigstickad. Precis lagom färdig när rått gråväder slog till här på Västkusten. Den är stickad av Fale Artuts lönspunna garn från egna Värmländska skogsfår. En nästan utrotad fårras som engagerade entusiaster ser till att bevara. De är samlade i Föreningen Svenska allmogefåret. Allmogefår av olika sort har varit på väg att utrotas pga. sin småväxthet. Man har importerat storväxta köttfår som gav mycket mer mat och växte fortare. Men de fåren har inte den intressanta och livfulla ullen. Fales får har alla möjliga färger, vit, beige, brun, grå och brunsvart.

Jag köpte det här garnet i somras då vi var på besök hos Fale uppe Jämtland. När jag varit hos Bolla och köpt stora blanka pärlemoknappar var det inte svårt att para ihop dem. Den rustika ullen mot de blanka knapparna blev så fint.
Så har jag fått en award av Fale Artut, den värmer så bra den också! " En fantastisk bloggvän som sprider glädje i min vardag" Tack detsamma söta Fale!

Jag vill skicka vidare den till alla er som läser min blogg och skriver så uppmuntrande kommentarer. Jag har varit dålig på att svara under en period men ska försöka bättra mig.

Många varma hej från Tant Kofta

Får jag lov att presentera!

Nu är min himmelska kofta invigd, jag gjorde det igår då Viola och jag var på loppis.Hon är inte på något fotograferingshumör den här helgen, så det blev min man som fick hoppa in istället. Vi gick upp i skogen bakom oss och fram till ett ödetorp. Där finns en så vacker stensatt fägata.

Jag har funderat lite över var det fanns en passande bakgrund att fotografera emot. Jag tänkte mig en ruffig betongyta men det fick bli det gamla torpets vägg.

Jag känner mig mycket glad för koftan och den blev som jag tänkt mig. Melerad men inte flammig, med levande färger. Det finns ett litet men, koftan vrider sig lite, det beror på att garnet är lite för hårt spunnet, men det gör inget tycker jag. Det är en varm och trygg kofta, det vita på koftan kommer från mina flasklamm och angorakaniner jag hade för längesen.

Jag hade 700gram garn och det återstår ca 25gr, vilken tur att det räckte!.Nu återgår jag till att skriva en "uppifrån och ner kofta" beskrivning som ska finnas med på Syfestivalen.

Med hej fr. Koftan

Surt sa Koftan om Koftan

Äntligen! Idag blev "Polkakoftan" färdig, sista mudden stickades igårkväll och knapparna syddes fast imorse.Men den är lite för liten, den stamar över magen och och när jag knäpper upp nertill ger den sig liksom av bakom ryggen. Fy sjutton va surt, att jag inte provat bättre då jag stickade.

Så nu står jag inför två vägval: Repa upp den upp till ärmhålen (den är stickad uppifrån och ner)och göra om. Eller ge den eller byta med någon som har smalare midja. Jag tror koftan är 38 ungefär och jag är en 40 (lite plus). Koftan är stickad i 100 % bomull i en mellankvalitet, inte tunn och inte tjock. Knapparna är gammaldags tygknappar. Jag som skulle bli sommarfin och glad. Usch en sån tråkig söndag.

Vad skulle du gjort? undrar Koftan