lördag 3 januari 2009

Inte så snabbt som en grisblink men nästan.

Igår låg ett brev från Fale Artut med handspunna överraskningar och jag fick för mig att polkgrisrandiga vantar är fint och uppiggande.Nu har det blivit en vante och det vita Kärligarnet har fått sällskap av rött 50% angora 50% finull från Madame Lutuss och en blå kant av dubbelt Scottish Tweed 4 ply färg Sea green. Då jag köpte garnet hos Wincents garner i Stockholm berättade man att garnet är tillverkat på samma fabrik som Harris tweed. Det här kan väl kalla en spännade mix. Skotska höglandsfår, Värmländska skogsfår och angorakaniner från Tidaholm

Det är lite ovanligt av mig att göra något randigt, men jag är nog lite inpirerad av Violas nya look. Det är mycket Håkan Hellström hemma hos oss nu. "Du får vara beredd på att jag kanske tar vantarna" sa Viola. "Du skulle bara våga" svarade jag. Har nu lovat att sticka ett par blåvitrandiga till henne. Bella har också önskat ett par, det får bli ett par nougatfärgade i Värmlandsgarn tror jag.

Det blir bara roligare och roligare att fotografera. Har ni sett så vackert garnet blir i vinterljus från sidan.
hej från Koftan

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej där!
Vilka fina vantar det blev!!
Du har blivit värsta proffset på att fota tycker jag!
Kram Torprosen

Kristina sa...

Jättefina vantar! Jag tycker mycket om ränder och rödvitt och blåvitt också för den delen. Dessutom vackra bilder överhuvudtaget. Det är väldigt vackert med släpljuset med den låga solen.

fale artut sa...

Du är då huskut snabb! Alltså väldigt snabb. Väl i klass med en grisblink! Roligt att garnet gick använda! De ser gosigt glada ut!
Så bra, då kan jag fortsätta spinna!

Anonym sa...

Guuuu, så fina vantar, marina liksom, riktiga sailorvantar!

Anonym sa...

Å vilka fina vantar, man blir så glad av att se dem!

Tant Kofta - Lotta Blom sa...

Vad roligt att ni gillar dem.
Ville att de skulle bli lite glada och pigga.