onsdag 14 januari 2009

Vantprojektet - Valka för hand

För att använda rätt benämningar har jag plockat fram mina gamla tovningsböcker och repetarat lite. (Tovning av Katarina Ågren, 1976 och Tova gammal teknik på nytt sätt Gunilla Paetau Sjöberg, 1994) Först användes Tovning med sk gnuggteknik här i Sverige och under 1990talet introducerade Gunilla Paetau Sjöberg den asiatiska rulltekniken. (Nu är torrtovning i ropen men den har jag inte provat.) I de tekniker jag provat filtar man ihop ett stor "grej" som sen valkas till rätt storlek. Jag använder därför ordet valkning nu när jag minskar de stora stickade vantarna till vantar i lagom storlek.
Som lite allmänbildning kan jag berätta att när vävda ylletyger förr krymptes till vadmal kallades processen stampning. Man kan se hur en stamp fungerade på Färgargården i Norrköping.













Fördelen med att valka för hand är man man kan sluta när det är lagom stort. Nackdelen är det tar en stund och är lite handfast jobb.
Redskapen du behöver är såpa, en tvättbräda och dina händer. Jag använder tunna handskar, arbetade upp en allegi mot såpa under 90talet då jag tovade väldigt mycket.
Värm upp och blöt ner vanten i ljummet vatten (som degspad)









Häll såpa över vanten








Fördela det jämnt.











Börja försikitgt att rulla ihop den.
Rulla ett par varv.











Släta ut vanten och rulla i en annan riktining. Om den är för bred, rulla på bredden och om den är för lång kör lite på längden.


Efterhand blir vanten fastare och fastare. Då kan du ta i ordentligt, handlovarna ger kraft utan att slita på kroppen. Om vanten känns kall värmer du med ljummet vatten.
Tillsätt såpa så att det löddrar.
Man kan "gneta" lite på vissa punkter om mna vill krympa extra på ett ställe
Håll på tills det blir lagom stort och när vanten är klar har du en kvar att valka :-)
Skölj noga och centrifugera eller rulla vantarna hårt i en frottéhanduk så vattnet sugs upp.
Lägg på tork och sen börjar det roliga: Dekorera den.
Hej fr. Koftan
Ps. Mina franska nerver!!! Hur jag än försöker redigera hoppar bilder och texten hit och dit, nu ger jag upp.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Kan även nämnas att medan tantkofta blev allergisk mot såpa under 90-talet så blev Bella, äldsta dottern allergisk mot tovning över huvud taget. Men fint blir det!

Tant Kofta sa...

Lilla Bella!
Det var väl inte farligt att leva med ull i smöret och travar av brödlådor med kardad ull runt Tvn. Du har ju blivit vuxen och välanpassad.
Kram från mamma

fale artut sa...

Fale Artut med en så utförlig beskrivning, vilket kulturarbete du gör! Hej Koftan! Har du sett min fråga om lån av koftan med k-foto? I något inlägg, osäker på var... Din eller min i alla fall! Det är väl rätt bra ledtråd?

Awelyne sa...

Intressant att läsa om och bra med alla bilder. Jag kände inte till detta innan så det var roligt och intresssant att läsa om.

Mia stickar sa...

Detta va kul att se. Jag ska snart igång och sticka vantar (från sticka på landet) som ska filtas eller vad det nu kallas. Men jag äger varken tvättbräda eller starka händer så det får nog bli tvättmaskinen. Spännande då jag aldrig provat!

Kaja sa...

Hmmm. Man kanske skulle ge sig på något sådant då. Verkar ju inte så komplicerat faktiskt.

Tack för instruktionen. Ska komma ihåg kirurghandskar också. Mamma har dem för övrigt när hon grejar i trädgården för att inte bli så himla svart om händerna...

kristina sa...

Bra instruktion! Orden är viktiga tycker jag också! Valka har samma ursprung som engelskans Walk (kommer från latin)och stampa är ju stampa, vilken hänvisar till att förr gjorde man det med fötterna för att så småningom övergå till mekaniska fötter i hammarstampen.

groblad sa...

Tack Koftan! Medan alla andra slänger sig med begreppen tar du dig tid att förklara för oss nybörjare, på nybörjarnivå.
Vilken sida blir mest "utsuddad"? Skulle vilja täta mina nålbundna vantar på insidan utan att de vackra "maskorna" försvinner helt på utsidan...