Imorgon börjar älgjakten i södra Sverige. Min man är en inbiten jägare av en lite ovanlig sort. Han har inte keps eller hatt som andra jägare, han vill ha mössa i
Jack Nicolson modell.
Hans första orangefärgade jaktmössa stickades av mig i ett förfärligt syntetgarn. Han var jättenöjd ända tills den försvann under en jakt. En tid senare återfanns den, men då hade en skogsmus byggt bo i den så den fick ligga kvar.
Sagan om vanten är nästan sann med andra ord. Annars är hans favorit den jag stickade av
Fales garn tidigt i våras, men den syns dåligt vid jakt. Den här är stickad med kant i Wåhlstedts "Joel" och resten i en blandning av alpacka och ullkamgarn och den missar ingen.
Visst är hösten är vacker, häggmispeln är självlysande.
Med hej fr. Koftan som nu värmer upp inför kvällens "Bråddvej" dans.
6 kommentarer:
Det er jo den tøffeste lua, da! Og vi får håpe elgen er fargeblind...
God søndagskveld!
Lilla Rara Tant Kofta. Det lyser KÄRLEK om den mössan. Det ser och känner jag ända hit!
Du koftan, det var en stilig mössa och den ser ut som den jag stickar till min käre far. 4*4 ribb? Snälla snälla kan du ge mig tips på hur jag minskar på ett bra sätt? Det såg väldigt tjusigt ut på din karl!
Oj, en sån härlig helylleblogg!
Vilken färg, helt bedårande. klart vi ska vara rädda om våra kära i skogen och han lär synas
vilken snygg mössa du stickat! :D
allt bra med dig?
Skicka en kommentar