Om cirklar och att allting går runt och kommer igen

I början av 1980talet bodde jag i Norrköping och gick på konstskola. Det var då jag startade upp med mitt knappsamlande på allvar. Mina bästa fynd gjorde jag i små sybehörsaffärer eller butiker med kortvarusortiment såsom benkläder, strumpor och knappar. Om man blev lite tjenis med butiksinnehavarinnan, (för det var ofta en äldre dam)kunde man få komma in innanför disken och titta i lådorna själv. Ett av mina riktiga höjdarupplevelser var i en liten butik i Eneby. Där köpte jag stora maffiga kappknappar i pärlemor i vitt, grått och blått. De blåa var finast, stora tjocka med rosa baksida, det fanns 5 stycken och dem köpte jag. En knapp fick en kompis i födelsedagspresent som ett halsband. Två blev stoppare i en ryggsäck som jag vävde då jag gick på textilinstitutet i Borås. Vi hade en uppgift att väva med inslagseffekt i korskypert och med en allmoge randning. Jag beslöt att prova ikatfärgning, valde Wålstedts gobelänggarn som hårdtvinnat och blankt. Nu är ryggsäcken 25 år och still going strong.

Det finns fortfarande en liten garnrest av det vackra garnet kvar i mitt beredskapslager.

Då jag stickade axelvärmare av Vålbergarn passade den fjärde knappen perfekt.

Hur har det nu gått med den femte? Den är den vackraste, den är tjockare än de andra och har en heltäckande rosa baksida (efter snäckans färg). Just för tillfället är den lite försvunnen, men det finns någonstans i mitt livs lager av fina grejer. Det är jag helt säker på!

Med hej fr. Koftan