Ett garnäventyr

Vår resa till Peking var en gruppresa med guide och vi besökte många sevärdheter. Allt trivsamt anordnat med inhemsk guide, en Kinesisk tjej som läst Svenska på universitetet. Vår grupp var en fullträff och vi hade mycket trevligt tillsammans. Sista dagen var programfri och inför den dagen frågade jag vår guide efter garnbutik. Den här lappen lämnade jag till taxichauffören. "Du kommer till ett hotell och så går du över gatan och till vänster" berättade guiden då jag fick lappen.Den dagen var det snökaos, resan blev en verklig skräckfärd. Peking har inga plogbilar för det snöar nästan aldrig där, så allt låg som en gröt ibland bilarna. Bilen krängde som en båt när det blåser.Men jag kom fram och gick neråt gatan.

Och hittade butiken

Jag gick länge och tittade bland hyllorna, pekade på ett nystan som expediten sen tog fram. Ett pris stod på hyllan och med hjälp av papper och penna fick jag reda på hur mycket man fick för det angivna priset. 500gram ullgarn kostade ungefär 80 yuan = 80 kronor.

Efterhand blev vi mer bekanta med varandra och några damer kom fram och med hjälp av tecken frågade de om jag stickar själv. Jag kunde visa upp min "värmlandskofta" och Vålbergvantar. Alla nickade och log, tänk om vi hade kunnat sticka lite ihop.

Här gör expediterna en stapel av mina garnlådor som jag sen tog med mig till hotellet. Imorgon blir det garnrapport.

Hemresedagen då jag var på väg ner till frukostbuffen kommer en kvinna fram och frågar "Visst är väl du Tant Kofta?". Det var Annika med bloggen "Sticka på landet" visst är det ett sammanträffande! Hon fick min garnaffärslapp och hon hade dessutom flera adresser att åka till. med hej fr. Koftan