Vissa dagar blir jag extra glad.

För en vecka sen fick jag ett mail som värmde mer än vanligt. Det var min kusin Helena i Finspång som skickade ett par bilder till mig. När jag öppnade dem för att titta på lilla Vera som är Helenas barnbarn kände jag igen koftan. Den har jag stickat åt Hanna, jag tror att det var 1982 och nu har Vera sin mammas kofta 28 år senare. Helena skriver att koftan fortfarande är fin och till Vera är den perfekt för ni ser väl hennes vackra röda hår. På den tiden gick jag på konstskola och höll på att lära mig att färga med kypfärger och om jag inte minns fel är det Sara Nea batikfärger i två färger (solros och cyklamen) som jag har blandat till olika nyanser. Garnet är merceriserad bomull 8/4 en perfekt barnkvalitet. Jag tänker ofta att det är för tråkigt att Finspång är så långt bort för Helena är en kreativ och rolig person som jag skulle vilja träffa mycket oftare än jag gör.

med hej fr. Koftan