På loppis var annars? Jag har nästan slutat med att köpa nytt. Gillar hennes former, för ni ser väl att det är en hon.
Hon är bestämd, med händerna i sidorna och armbågen rakt ut.
Jag tror att hon är riktigt gammal, ända från 1800 talet. Varför jag tror det? Jo då kunde man inte göra helt genomskinligt glas, små föroreningar gav glaset den fina lätt turkosgröna tonen. Som är så vacker! Och om man tittar nära är det små bubblor och små smutsprickar inne i glasmassan. Sånt slarvglas gjorde man inte på 1900talet (förrän Erik Höglund på Boda började slänga sand i massan för att få effekter under 1960talet).
Så är inte puntelmärket slipat utan grovt som en liten knöl undertill. Ett fynd absolut, hon kostade 45 kronor (= en halv lunch på stan).Med hej fr. Koftan
aW.jpg)
7 kommentarer:
Vilket fynd! Det är en härlig känsla att fynda på loppis. Vacker och bestämd dam det där.
En halv lunch blir man ju inte mätt på, denna kan man se på läääänge! Bra val!
Du skriver precis det som jag tänker; Hon är bestämd när hon står där med händerna i sidorna...
En riktig skönhet och personlighet som gärna hade fått flytta hem till mig också!
Vacker!
Visst är mycket av gammalt glas vackert! Min svärfar nere i Småland samlar på/skriver om gammalt glas o han blir så glad när någon (=jag) är intresserad. Vi går på glasutställning varje gång vi är o hälsar på.
Och visst är loppisen bra - det man inte får plats med kör man tillbaka i ett evigt kretslopp med gott syfte!
sakletaren kofta.. bra namn
Hej Tant Kofta! Vet du att du är nämnd i SvD idag?! Jag har tagit en helgprenumeration och har fått tillgång till hela tidning på pdf-fil. Var just inne o kollade och fick ögonen på en stickartikel! Din blogg kommenteras bara så du vet!
Skicka en kommentar