Något om snälla flickor

Jag är inte så svag för söta och snälla flickor, kanske beror det på att jag själv aldrig varit någon. Har aldrig varit varken söt eller lydig. Mig kunde man inte sätta mellan två bråkiga pojkar i skolan för att få lugn, effekten blev tvärtom. För mig är lydnad mitt värsta ord, lydnaden tar bort den egna energin och kreativiteten, man blir ansvarslös.

Därför är det lite lustigt att jag idag visar en bild på tre söta flickor, en av dem är ett omslag till en rysk chokladkaka som jag köpt här. De små änglaflickorna har jag hittat i en slumplåda på loppis. Deras vädjande blickar och ostyriga frisyrer fick mig att vekna och nu plockas de fram varje år till jul.

De har stått i ett hörn på verandan ihop med en orkidé som jag fick för två år sen och som nu blommar med många spretiga blomställningar eftersom jag inte stöttat upp dem med pinnar.
Med hej fr. Tant Kofta