Och plötsligt är det lite vår

Gräset smälte fram på bara en dag, efter en lång period med is och (lite) snö, det kändes som ett trollslag. Poff.

I det läget väcks alltid mitt odlarlust och därför började jag se mig om i huset efter "objekt" som kan utvecklas. En Amaryllis ifrån i julas har glömts bort och har nu bildat fina fröställningar. Kanske kan de sås och bilda en amaryllisskog, en god tanke.

 Amaryllis är en fin blomma, men med problem om man vill få dem att blomma igen. Här ni sett de röda strimmorna, en slags rost som ofta finns på lökarna. Det är tecken på en parasit, svårbekämpad och besvärlig. Parasiten försvagar löken och gör att den lätt ruttnar när man har lökarna utomhus om sommaren, som lökarna behöver om de skall växa till. När jag är på surt och konspiratoriskt humör tänker jag att lökarna smittas just innan de säljs för att vi skall fortsätta att köpa nya lökar varje år.

Egna parasitfria lökar skulle kunna vara en möjlighet, men det tar en hemskt massa år att få till det. Nu låter jag fröna mogna och kapslarna bli bruna och tar beslutet sen. Kanske finns lusten kvar då eller också är det någon annan möjlighet som dykt upp och känns roligare. Vi får se.
Med hej fr. Tant Kofta