Man brukar säga hönsmammor.....

Men i det här huset har vi en ängslig kattmamma som vakar över sina ungar noga. Ända sen de små ungarna kom på midsommarafton har hon varit starkt engagerad. Så till den milda grad att det absolut inte gick att flytta till en fin flätad kattigloo av pilgrenar med barnen. Det skulle vara postens gamla brevsorteringslåda och den skulle inte stå i sovrummet, då bars ungarna raskt ner i en skrubb under trappan till övervåningen. Under en vecka funkade det sen fint att bo på verandan men i lördags tyckte Doris det blev för stökigt och flyttade in dem under trappan igen. Det tog en halvtimme att tömma utrymmet och längst in där jag inte varit på över 10 år låg tre dammiga kattungar.

Igår var det bara jag, Doris och ungarna hemma och jag planerade en liten fotografering. Så jag plockade fram de små en bit från lådan för att få bättre ljus.

Det tyckte inte Doris om, ni ser på blicken hur hon kände sig.

Upprört började hon flytta dem genom att bära dem i nackskinnet tillbaka till trygga postlådan.

 Ungarna har blivit som små tjocka korvar och ganska tunga så jag hjälpte henne och bar dem tillbaka.

Tillbaka i lådan lägrade sig åter lugnet. Nu är ungarna tre veckor gamla och kikar upp över kanten och tittar då jag kommer. Lilla "Frasse Pudding" har blivit nästan helt vit och har lite kortare päls än de andra. Helt röda Boris är lugn och rund. Längst päls har Gösta han är lik sin mamma, lite pipig men tystnar snabbt när man gullar med honom.
Med hej fr. Tant Kofta