Med huvudet fullt av sten

Jag får ständigt nya idéer om vad jag kan göra, får syn på en grej och så poppar tankarna igång som popcorn i en kastrull. Egenskapen jag fått är en verkligen en resurs för mig, men har inneburit prövningar för min kära guldklimp. När vi talar om varandras egenskaper är det min idérikedom hade både gillar och avskyr mest av allt.
Jag tycker så mycket om stenar av alla de slag och hittar fina både här och där. Ett antal gånger har vi tagit traktor ut på ägorna och hämtat fina platta hällar som sedan blivit gångar i trädgården. Här ser du ett sådant fynd, vi åkte upp i skogen med liten taktor. " Den är inte stor alls" sa jag till maken" och den har en grop man kan plantera i !"
Så här stor var stenen då vi grävt fram den och baxat med den en god stund. Under flera år var den en del i ett stenparti och för ett par år sen fick den ett hål. "Det blir en fin vattenyta upptill och så får det rinna ner efter sidorna" föreslog jag. Genomförandet av den idén dröjer och nu får den stå i ett hörn i trädgården.

Däremot har vi andra stenprojekt på gång. Vi har fått några vackra gatstenblock av världens bästa granne. Här är det svärfar som är behjälplig med traktor och lyftband. Imorgon kommer en annan granne med liten grävmaskin så vi får det fint runt växthuset.

De här stenarna har legat under asfalt i ett antal år men nu kommer de på paradplats i Koftans trädgård.

Är den fin eller? En sten som från början ledde bort vattnet från stuprännan.

Hej fr. Koftan