Sommaren 1977 åkte jag med en kille till Vasa i Finland. Hans släktingar bodde där och han ville visa hur de hade det. Det var en spännande resa och vi träffade många vänliga och rara människor. Hos släktningarna fick jag lära mig hur man hanterar folkilskna tuppar och att äta stuvad björksopp. Tuppen skulle man snabbt klippa till så den lugnade ner sig och björksoppen..... Varje måltid blev en prövning för mig. Innan maten gick mannen i huset ut för att leta sopp, stora vackra svampar som delades i tre bitar och som stuvades i en mjölkstuvning utan kryddor. Tänk er en vit stuvning med svarta stora bitar av svamp som påminde om skogssniglar. Hu vad hemskt!
Under resan kände jag att killen inte var den kille jag sökte. (Nu berodde det inte alls på svampen utan helt andra saker.) Så på färjan hem till Sverige gjorde jag slut, den stackars killen var ledsen och försökte muntra upp situationen med att fotografera mig. Ni ser att jag inte posade precis utan stickade och räknade maskorna intensivt.
På den resan köpte jag en stickmätare som jag använt sen dess. Jag har aldrig träffat på en likadan någon annanstans och gillar den mycket.
Två andra favoriter är min saxslipare från Fiskars (som nog är ca 25 år) och min "noppskrapa" från Prym, som är perfekt när man ska fräscha upp ett stickat plagg.hej fr. Koftan
aW.jpg)
9 kommentarer:
Är du säker att det inte var pga av svampen??? Jag hade nog gjort det i den åldern.
Om det berodde på svampen eller in te, så är det roligt med udda minnen. Jag har också stickmätare, två stycken, men ingen som liknar din. Noppskrapan har jag också! Saxsliparen har jag haft, men hittar den inte, så den är väl borttappad vid tillfälle. Konstigt vad mycket prylar som är oumbärliga!
Min mor har en sådan strikkepinde måler (stickmätare) det er verdens bedste. Ærgeligt at de ikke sælges længere
Vilken stickmätare, underbar!
Nog är det roligt med lite personliga tillbehör som gör livet lättare!
Härlig berättelse! Tack!
Har också en stickmätaren men den ser inte ut så där, jag tror jag har norpat den av mamma nån gång. Jag tror jag var väldigt kräsen som ung så jag kan nog ha pyst på grund av svampen!
Svampen hade definitivt påverkat mig också, haha men historian var rolig, Ha det jättebra
Kul historia, haha. Och kul små redskap, intressant.
Mycket fina bilder på sistone, tack, de piggar upp en sjukling...
en sån saxslipare har jag också. Säkert minst 25 år också.
Det berodde inte alls på svampen.
Den här söta pojken skrev så intensiva kärleksdikter till mig att kärleken bara dog. Jag var ingen söt liten ros i ett paradis och som talesättet säger "Man kan inte ha grisen i köket bara för att han är snäll". Lite mer stuns behövs och det förstod jag redan då jag var sjutton.
hej fr. Koftan
Skicka en kommentar