En kvinna som var ute på långvandring med sina djur. Jag hade redan läst om henne i GP, hon hade orsakat uppståndelse på E45 då hon kom gående norrut i sakta mak med sina åsnor.
Här står hon och samtalar med några av våra grannar om sin resa. Hon berättar om sina åsnor, den som går närmast henne är lite lat och trög, den andre är pigg och i farten. Som övrigt ressällskap har hon en jättestor byracka. Allt hon äger och har finns i vagnen, där hon också har ett tält som hon övernattar i.
Vi grips alla av beundran och jag tror vi får "luffarsjukan" allihop. Tänk att bara ge sig iväg och se vad som händer.
Vi sätter oss i bilen och susar in till Kungälv på 15 minuter, samma sträcka som hon använd hela dagen till. Det är sen eftermiddag, men en liten stund till ska de gå och sen får hon se var de stannar. hej fr. Koftan
aW.jpg)
14 kommentarer:
Gud så underbart!! Måste vara otroligt skönt att komma bort från moderna tiders stress och jäkt och bara ta det i sin egen takt!
Ja, man får sig en tankeställare...
Det är härligt att det finns folk som vågar!
Ja, nog ser det gemytligt ut men jag skulle vara lite betänksam, trafikrytmen idag är ju ganska hög och en del har inge hov, kör som dårfinkar fast de ser djur på vägen! Hoppas det går bra för henne och att inget händer!
Visst kliar det i fötterna och själen. Jag har länge hyst halvhemliga drömmar om att bara ge mig av från allting någon dag. Men jag kanske är allt för materialistisk. Nu började reslusten klia i mig igen.... och många veckor är det kvar till semestern.
Vilken härlig kvinna. Att bara våga släppa allt och uppfylla sina drömmar. Jag är mäkta imponerad.
Jag är alldeles för hemkär och bekväm men beundrar de som klarar av det
Hej där! Såg henne när jag var på väg in till Kungälv vid 11.30 tiden, men kunde inte stanna där just då,ville så gärna prata med henne och höra hennes berättelse, vad roligt att du dokumenterade detta!Visst är det fantastisk att bara göra något man länge velat göra!Torprosen
Vilket spänande möte! Var det inte förra sommaren det klev av en äldre man från någon färja (tyskland, polen) här i Sveige med sin åsna, som han skulle ut på vandring med? Det kanske är nya "grejjen" man bör göra :-)
Det ligger något arkaiskt i att vandra med åsnorna. I den gamla världen var detta det sätt man förflyttade sig på. Men det var en annan tid och en annan rytm. Jag tror att jag nöjer mig med att fashineras av att någon gör det idag. Det lockar inte mig för egen del. Kanske för att jag har trädgård. Man blir ju "bofast" då.
Ett annorlunda liv...
Spännande möte!
jag är också en huskatt med alldeles för mycket blommor men visst är det fascinerande.
45:an hela vägen till vargtrakter? Hå hå ja! Måtte det gå henne och djuren väl hela vägen fram, oavsett resmål. Visst är det ett äventyr att avundas men vad är bakgrunden till resan? Pilgrimsfärd, botgöring, resandefolks tillhörig, äventyrlsuta eller enda bostadsalternativet?
Jag tänker på Rasmus på luffen och Allan Edwall...
Skicka en kommentar