fredag 11 februari 2011

Lite om Vålbergmaskinen

I förra inlägget skrev jag om att "Vålbergmaskinen" åter är igång och det kan man nästan säga är trolleri. Maskinen är som katten och har minst 9 liv. Den ursprungliga maskinen är specialbyggd i Tyskland 1936 till Wålstetds textilverkstad. 1943 brann spinneriet ner och eftersom det var krig och det inte kunde köpas någon ny maskin byggde tusenkonstnären Lasse Wålstedt upp en ny spinnmaskin av skelettet som var kvar efter branden.
Snart har den spunnit i 80 år.
Det är det legendariska "Vålberggarnet" som spinns på maskinen. Ett entrådigt grovt och melerat ullgarn som liknar ett handspunnet.
Här sitter Lasse (som är svärson till Lasse Wålstedt) och spinner. Att garnet får ett handgjort utseende beror på att ullen går igenom en mycket kort kardnings process. Det gör att ullen behåller sin lyster och garnet blir lite ojämnt. Lasse matar in plysad ull som är plockad ur en tårta (en blandning som oftast görs i en omgång om 20kilo). Den här färgblandningen kallas "Fjäll i december". Hos Wålstedts har otaliga blandningar spunnits genom åren och alla finns sparade, små tussar av färgad ull fästa på ett papperark med noteringar om hus många kilo av varje färg som används. Därefter går ullen in i kardverket och ut på baksidan av maskinen.
Där finns flordelaren som är läderremmar och de delar kardfloret till strängar som sen går ihop tre och tre och spinns till garn. På bilden ser du den nya flordelarremmen och hur det såg ut när den var på väg att sättas in. Den måste bytas var 5-10 år och nu är alldeles nybytt, det är ett stort jobb att byta remmen hela maskinen måste skruvas isär och därför är det "tjoho" känslor på Wålstedts nu när det är gjort.
Hur funkar maskinen? Jo den jobbar i en cirkel. Man matar in nertill, så går ullen in i kardverket och kommer ut baktill, så går den uppåt och över maskinen på flordelarna och så fram och spinns och nystas upp precis över inmatningen. Så den som spinner matar in och kollar det nyspunna garnet på samma gång.
Är det något som är äkta så är det här!
Tycker Tant Kofta

8 kommentarer:

monicas frizon sa...

Wow vad häftigt, påminner mig om när jag arbetade på jakopsdals kamgarnsspinneri på 70 talet. Vilket arbete, var roligt att se filmen, tack.

Anonym sa...

Det är en (underbar) evighetsmaskin! :D
Tack för visningen! Mvh/Sofia

Mia stickar sa...

Den skulle jag vilja se in action i verkligheten!

Stickmor sa...

Första gången jag såg den för några år sen så var det Lasse själv som visade oss den. Och sist var det i somras när vi var där och du lärde oss sticka uppifrånoner-tröja.
Trevlig Helg!

Maja sa...

Tänk att få sköta den maskinen!
Vilken inspiration!!!
Tack för visningen!
Maja

Kristina sa...

Vad kul att se! Har som sagt varit där på studiebesök en gång för ca 30 år sedan men måste säga att jag inte kommer ihåg mycket av det mer än efteråt ville man gärna ha det garnet!

englundskan sa...

Kul att se. Jag var där en gång när gamla Lasse levde och han spann ett garn åt mig, Jag fick själv plocka fram korgar med de färger jag ville ha, Det blev ett hjortrongarn. Min man var inte så glad i att åka till en "garnaffär" men han var lika förtjust som jag till slut.

Ringvor sa...

Hej
Hittade först nu din fina blogg. Kul att se filmen från Wåhlstedts. Jag har också varit där och praktiserat (för 24 år sen). Kul att nästa generation verkar ha samma generösa sinnelag som dom tidigare! Det var veckor jag aldrig glömmer. Sen var Lars och Sven hit till Västerbotten och visade sina färdigheter för oss.