Att ge sig tid att se det nästan osynliga...

Efter en rolig men intensiv arbetsvecka kommer min lediga fredag lite som en välsignelse. Jag städar huset i lugn och ro och skall strax börja baka och sen koka kantarellsoppa för jag får trevligt besök till kvällen.
På väg mot brevlådan fick jag se alla spindelnät som var fyllda med dagg och som annars inte syns, solen lyser i vattendropparna.
Med hjälp av mitt närbildsobjektiv kliver jag in i en annan värld.
Ser ni hur spindeln spänner ut sitt nät nästan som vi gör när vi reser ett tält.
När jag stod och fotade hann jag ta en snabb bild av spindeln innan den snabbt kilade in i häcken igen.
Tänker att livet är fyllt av märkvärdigheter som vi skyndar förbi och aldrig får syn på. Så nu kommer ett råd inför helgen, gå riktigt nära och titta noga så ser du något fint.

Med hej fr. Tant Kofta