När man snart skall bli mormor

Och bara väntar och väntar kan man visualisera den lilla ungen med hjälp av en liten liten kofta.Den randiga koftan har ni sett förut, den är stickad i maskintvättbart sockgarn och i ungefärlig storlek 1 och halvt år. Den lilla "ärtgröna" går också att köra i maskin, ett lite tjockare garn jag börjat att färga. 52% superwash behandlad merinoull och 48% mullbärssilke. "Babymjukt" är bra benämning.
Försökte fånga lystern i garnet men lyckades inte riktigt. Koftan är stickad med stickor nr 5. kanterna med 4:or och avmaskningen är gjord med nr 6 för att undvika att det stramar. En 100grams härva räckte bra.
Knapparna är köpta hos Tummelisa, jag är svag för att blanda så det blir lite kul.

Minns ni mina knappfunderingar kring den randiga koftan, till sist blev det en mix. Har funderat mycket på det här med flick och pojkfärger. Träffar många barn och vuxna genom mitt arbete och träffar mycket sällan någon som inte signalerar sin könstillhörighet, så alla vet om det är en kvinna eller man, pojke eller flicka. Tänker att det inte är så konstigt egentligen. Men sen får vår könstillhörighet inte begränsa oss eller ge oss roller eller plagg som vi inte vill bära och känner oss hemma i. Själv bär jag aldrig kjol, tycker det är ett helt förfärligt och begränsande plagg. Tror det har med min barndom att göra. Ett av mina favoritnöjen på den tiden vara att klättra i träd och då är byxor oslagbart bäst!

med hej fr. Tant Kofta