Vad vore livet utan väskor

Jag gillar väskor av alla de slag, särskilt såna som är lite roliga och ovanliga. Under en period hade jag inte portfölj i jobbet utan en badväska i plast med tryckta rosor i bjärta färger. Den var mycket praktisk, rymde en massa och tålde regnskurar. När den nästan var utnött fick jag tre nya i present av en grupp glada förskollärare (så jag inte skulle bli utan). Jag har också en handväska som ser som en vattenkanna, den har magiska krafter och när man blir vattnad av den växer man extra fort.
När vi var på Kinnekullerundan i lördags hann vi med ett loppisbesök också. Vi besöke ett snitsigt ställe med vävstuga och antikhandel i kombination. När jag stod där och spanade kom Torprosen med den här fina väskan. Efter en stunds övertalning fick jag överta fyndet. Tack snälla Torpros.

Nu är det så att det är spännet som är fyndet. Det är i mässing och märkt E.Amrén Jämtslöjd 1935. Ser ni hjärtat, hur rart som helst!

Här ser ni en väska som jag använt så länge så den nästan blivit lite för sliten. Jag har loppisfyndat en massa tunna ryagarner i många fina färger. Sen har jag sytt petit point (halva korsstygn) på en botten som man syr långstygn på i vanliga fall.

Det är enkelt och roligt att jobba med tekniken. Jag räknar inte utan syr direkt på väven och följer linjer som jag ritat upp.

Tanken är nu att jag ska göra en petit point väska med det fina spännet med hjärtat. Men först har jag en del som ska göras färdigt (känns det igen eller) och jag får nog gå och grunna ett tag på vad jag ska ha för mönster och i vilka färger. Men det är ju en trevlig syssla.

Hej fr. Koftan