Igårkväll sydde jag i etiketter i koftorna som skall med.
Det är min syster Bibbi som sytt dem åt mig. Toknöjd är en bra beskrivning.
Några koftor märktes i ryggen och en del nere i ärmen.
Idag har jag och Viola med kompis varit på loppis och där träffade jag Bohusstickan och det var kul att vi äntligen stötte på varandra.
I korgstolen ser ni mitt nästa loppisfynd en ullkudde i krabbasnår. Jättefin och mild i färgerna och typisk för Bohuslän. För några år sen köpte jag en kudde i samma teknik också på loppis. När jag kom hem och tittade lite närmare hade väverskan vävt in hakkors. Det gick kalla kårar på min rygg när det slog mig att det satt bondtanter på landsbygden och vävde sånt på 1940talet.
En påse ryagarn fick följa med och en linneduk i brunt!! Som för ett litet tag sen var världens fulaste färg. Man utvecklas! Ryagarn använder jag att brodera med, petit points på långstygnsväv.
Dagen sista fynd var många rullar med sysilke, knapphålssilke och två dragkedjor. Den med grön strassdekoration var oemotståndlig, ni som läser min blogg har ju förstått min fabless för elegans och flärd.
Så här såg det ut i juli, rosenhuset var ett vackert rosenhus. Rosa Helena "Lykkefynd" öste på med en fantastisk blomning
I min rundel som är gjord av gamla bussrefuger i granit blommade "Jaquelie Du Pre" så himla fint.
Nu är trädgården full av ogräs och borde röjas upp.
" Det enda som är i trim på dig är händerna! sa min man imorse, då jag låg i sängen bredvid och stickade. Han har rätt, efter syfestivalen ska jag ta ny tag på många vis.
Hon är inte på något fotograferingshumör den här helgen, så det blev min man som fick hoppa in istället. Vi gick upp i skogen bakom oss och fram till ett ödetorp. Där finns en så vacker stensatt fägata.
Jag har funderat lite över var det fanns en passande bakgrund att fotografera emot. Jag tänkte mig en ruffig betongyta men det fick bli det gamla torpets vägg.
Jag känner mig mycket glad för koftan och den blev som jag tänkt mig. Melerad men inte flammig, med levande färger. Det finns ett litet men, koftan vrider sig lite, det beror på att garnet är lite för hårt spunnet, men det gör inget tycker jag. Det är en varm och trygg kofta, det vita på koftan kommer från mina flasklamm och angorakaniner jag hade för längesen.
Jag hade 700gram garn och det återstår ca 25gr, vilken tur att det räckte!.Nu återgår jag till att skriva en "uppifrån och ner kofta" beskrivning som ska finnas med på Syfestivalen.
I somras då vi besökte Fale Artut köpte jag tjockt ullgarn av henne. Mörkt brunsvart med lite grå stänk, ett maffigt urgarn. Ullen är från hennes urfår, Värmländska skogsfår. Garnet har legat i ett skåp sen dess och kikat ut genom glasrutan och nu var det dags. Har provstickat, den blanka knappen och det rustika sticket gifter sej på ett särskilt vackert vis. Jag tror det är kontrasterna som gör att det blir så vackert. Modellen är självskriven, en rak "uppifrån och ner kofta". Nu har jag använt Knitpro stickorna i metall ett par dagar, jag är mycket nöjd. Stickorna är snabbstickade och kablarna fungerar perfekt. Läs gärna i Koftans kofta bloggen om förberedelserna inför Syfestivalen. hej fr. Koftan
Jag blev också tvungen att köpa några stora blanka pärlemoknappar och vita med strålar hamnade också av en mystisk anledning i påsen. För att inte tala om småttisknapparna som är så fina till muddar. De koboltblå är av porslin och hur fina som helst. Imorgon är det ledig dag och då ska det stickas och skrivas beskrivningar!
Det blir en rikitg glädjekofta, färgerna sjunger då man tittar på den. Den ska sen med till Syfestivalen i Borås.
Jag stickar nya prover inför dagarna i Borås då jag kommer att visa hur man kan sticka en uppifrån och ner kofta. Till proverna ska jag använda Heavens hand, ett väldigt passande namn tycker jag. Igår slog jag till och köpte nya rundstickor Knitpro de luxe set i metall. Har tidigare funderat på de i trä, men mitt estetiska sinne blir stört av de spräckliga stickorna. Det är garnet som ska tala när man stickar.
aW.jpg)
