När man ska spärra av på stickfestvis använder man rundstickor upphängda på tråd.
Det är både snyggt och praktiskt.
Imorgon blir det mer. Nu är det nattinatti för jag är lite sliten.
När jag var på besök hos Wålstedts skred hon till verket. Hon spann ett avtag i en fantastisk röd färg. Ett avtag är en omgång fyllda spolar, 14 hg garn. Här är ullen plysad, Evelina plockar fram den ur skåpet som samlar ihop den uppfluffade ullen, till höger om henne ser ni de vassa krokarna som finns i maskinen.
Det är inget slöjobb att spinna, Evelina både matar in och håller kollen på 14 trådar. 
Blicken vandrar upp och ner.
Jobbet är intensivt.
Här har ullen kardats och är på väg upp till banden då de delas till förgarn.
Så kommer tråden fram över kanten. Jag tycker nyansen är "Kejsarröd". I Kina är rött en lyckobringande färg, jag såg många fylligt röda nyanser då vi var i Peking.
Här plockar Evelina ihop ull till en Vålbergblandning som döpts till TEGEL. Varma brända röda toner med stråk av grå pälsull.
Har ligger färgprovet till Tegel intill en mössa som stickats av garn från en tidigare spinning. Ingen spinning är den andra lik. Allt beror på färgaren, den som plockar ihop ullen och så spinnaren som "handplockar" garnet efter egen känsla.
En upplaga av Vålberggarn spinns i en mix av färger på 20 kg. Här har Evelina lagt ut ullen och håller på att fukta den med en blandning av vatten och spinnolja. Det gör man för att minska statisk elektricitet, skydda ullen och underlätta spinningen. Till höger på bilden syns plysen, en slags uppruggningsmaskin som delar och fluffar upp ullen inför kardning och spinning. Varje färg plysas var för sig två gånger.
När ullen är plysad börjar vi att lägga ihop en tårta av ull i tussar, lager för lager för att göra färgerna blandningen jämnt fördelade och lätt att hantera vid den lite stressiga spinningen.
Här är den färdig, 20 kg energi.
Sen fylls ett tråg med ullblandningen och Evelina sätter igång att spinna. (På bilden spinns inte tegel utan Evelinas egen Kejsar blandning, ett pigga upp sig projekt som jag ska berätta mera om i ett annat inlägg.) Det är ett intensivt jobb att spinna, 14 trådar spinns på en gång. Evelina matar in och känner igenom all ull som går in i maskinen som först kardas och sen delas upp och blir förgarn och så går 3 förgarnsträngar ihop och bildar en Vålbergtråd. Längst fram till höger syns stoppknappen som Evelina blixtsnabbt trycker på då en tråd brister eller ett "fnurr" uppstår.
När varvräknaren står på 500 är spolarna fyllda och ett avtag färdigt= 14 hg garn.
Som sen ska hasplas till härvor. Här ser man hur olika spolarna blir.
Jag är full av beundran av Evelinas kunnande, styrka och envishet. Vilken tjej!
Alla moment i garntillverkningen görs i huset, så till sist lämnar ullen textilverkstaden i form av vackra härvor garn. Ullen sorteras, tvättas för hand i stora kar, så torkas den i torkollor, färgas (om den skall bli Vålbergarn) fuktas med spinnolja, plysas, kardas (försikitgt för att inte tappa glänsens), spinns, tvinnas, hasplas, tvättas, färgas (färgas om det skall bli enfärgat), tvättas, torkas, vrids till fina härvöglor.
Det är många moment och ett ibland ganska tungt jobb.
Lasse fuktar ull som skall plysas inför en specialbeställning av grova naturfärgade mattgarner. Inför arbetet har Lasse gjort färgblandningar av vit och svart ryaull för att hitta rätt nyanser. Proven ser du på första bilden.
Inger färgar garn, jag är djupt imponerad av hennes förhållande och sätt att tänka om sina färgningar. Hon är en färgpoet.
Det känns lite roligt att visa den första koftan "Fale Koftan". Det är ett år sen nu vi satte igång med vårt projekt Fale Artut och jag.Med hej fr. Koftan
Ps. Jag kommer också att ta med mig handfärgat garn, stickbeskrivningar och annat smått och gott jag knåpat ihop. Ds.
En liten frestelse i det supermjuka garnet Unisono som finns i Karmas försäljningsbord under SIV stickfest i Väst.
Det lilla spinneriet har varit igång i många år och är kända för sina vackert färgade garner i mycket hög kvalitet av svensk lantrasull. Nu är det Inger Wåhlstedt som sköter färgningarna, en del av hennes arbete är att färga garner till textilkonstnären Helena Hernmarks stora bildvävnader. 
Inger är så färgsäker, det är som skön poesi att titta ner i ullsäckarna. Varje färgton lever sitt eget liv och är i harmoni med de andra.
Visst är det läckert!
Jag har fått (av min mycket kära make) ett nytt objektiv till min kamera, ett macroobjektiv för närbilder. Så jag är lite som i 7 himlen och knäppte vilt inne bland alla vackra Camelior.
Tage Andersen är alla floristers stora förebild. Han har en butik i Köpenhamn som är så speciell så han tar inträde när man går in. Är alltid klädd i knäbyxor, stora linneskjortor och handsydda skinnskor.
Jag är lite kluven till Camelior, de är väldigt vackra men en del är lite "plastblommeaktiga"
Medan andra är sötare än söta.
Palmhuset i trädgårdsföreningen är en favorit, passa på att se Cameliorna! Utställningen är igång till den 5 april.
Museet är proppfyllt med intressanta saker och utställningar. Aktuell just nu är Modets Makt. Jag gillar mötet mellan dåtid och nutid, något som man alltid tar upp i de flesta utställningarna.
En pampig byggnad med en jättelik synål på turkos botten kan det bli bättre? 
Det skulle vara en god semla i fiket, skämt åsido. Här finns så mycket att se så man måste ta en fikapaus för att orka.
I textilgalleriet fotade jag, utan blixt och endast för enskilt bruk ett par stickade muddar. Jag vet att jag inte får publicera bilder, men jag ser det som marknadföring för ett fantastiskt museum som ni bara måste besöka.
Och i utställningen Folkkonst kan ni se de har vantarna och en massa annat. Glöm inte att titta på fotoutställningen bildminnen och heller inte den fina utställningen om våra traditioner. 
Ni som läser min blogg minns det här.
Amaryllisen är vinterns energiblomma, vi behöver den röda färgen i mörkret.
Men tro mig, de är ännu vackrare nu när vårljuset lyser på den.
Både stora och små.
Under veckan som kommer har jag semester, en riktig önskevecka. Först ska jag se det här tillsammans med man och mina stiliga tjejer. Sen blir det mer men det får ni läsa om lite längre fram.
Fram tills för en vecka sedan då jag var på Fårfest och köpte mohairstrumpor från Ängatorp. Tunna stickade strumpor som går att tvätta i maskin och som är varma och goa och går ner i vanliga kängor och skor.
Ångrar att jag gav ett par till Viola, skulle behållit alla tre paren till mig själv. Hon fick ett par gröna och är lika förtjust som jag. Mina strumpor är mörkt turkosa och lackröda. 
aW.jpg)
