Det är Ingmarie från Säter med bloggen Stickat och klart som skickat dem. Henne träffade jag på workshop hos Wålstedts i somras (och nu håller hon på med en uppifrån och ner i Blå granit). Hon skriver att hon tänkte på mig då hon såg de fruktiga orange färgade knapparna och hon har rätt. Jag gillar dem skarpt. Är även förtjust i den buktiga bruna knappen som är så där farmorsaktig av den blir jag varm om hjärtat.Så stort tack för de fina knapparna
Med stickor nr 8 och en tråd svart Supreme med kashmir och en Ermelino med mohair och 35 maskor och ett mycket intensivt stickande var hon färdig på ett par dagar.
Stickning kan ju kombineras med tv tittande, något som Viola gillar (till mammas förtret)
Halsduken är nog sådär 1 och 90 lång och passar Violas outfit bra.
"Tro inte att jag skall börja sticka nu!" sa Viola till mig när hon var klar. "Jag gör det för halsdukens skull, inte för att det är roligt."
Jag färgar på samma angora/merino som i våras och har även utökat med en ny kvalitet i mjuk alpacka. Nu finns en liten blygsam uppdatering i kofferten för er som väntat på garn till axelvärmare. Resten skall bli mössor.
Egentligen tänkte jag inte visa något nu utan vänta lite, men som vanligt kan jag inte hålla mig. Här är två "hitoch dit" med blad på svaj. Ni ska få läsa mera om "hitochdit" framöver. Man stickar den i ett par enkla steg. Föst kanten nertill på tvären (hit) och sen plockar man upp och så stickar man dit. Sen finns ett och annat knep på vägen för att det ska bli den mössa man vill ha men det återkommer jag till.
Vid 2 kommer jag dit och visar hus man stickar en "uppifrånoch ner kofta"
Mörka skogen och löv: Jag har startat upp med min färgning igen. För er som som väntar på nytt garn i kofferten kan jag berätta att det kommer senast på fredag. 
Pistageglass och Monetmålning: I mitt "mixa och matcha" paket från Eva låg två nystan med tunnt lacegarn från Yarn treehouse i en så vacker melering. Som en suddig Monetmålning i tonerna. Lite för tunnt för mitt tålamod men ihop med ett tunnt kidmohair och silke garn från Lienes blir det perfekt.
Fluffigt och lagom melerat, en festcape till nästa sommar eller så.
Nu hinner jag inte sticka något annat än mössor, men det är kul det också.
Då brukar jag tänka att vi har ju mina intelligenta klädnypor.
Jag köpte dem för att de var så snygga, den gröna färgen piggar upp mig på ett särskilt vis. "De jättebra att hänga tvätt med" berättade damen jag köpte dem av på marknaden i somras. Det är ju en bra egenskap när det gäller klädnypor.
När jag kom hem fick jag se att det står intelligenzo plastico på förpackningen. Visst är det bra, det blir min räddning!
Annat är mer svårfångat, men är mig mycket kärt. Agapanthusarna är ett sånt exempel. Det började för 15 år sen med min första sort som jag döpt till "Ella" efter min mans farmor som gav mig plantan. Nu är de två stora krukor med magnifika blommor. Blomman på den första bilden kallar jag "Vägkant" eftersom jag norpat den just där, då vi var på Madeira.
Här är "Susanne" hon vissnar ner helt om vintern och är därför lätt att övervintra. Blomklasen är liten på en lång svajig stjälk och den har alltid många kamrater.
"Strutformad från Värmland" köptes in för ett par år sen. Tidig och med eleganta blommor.
"Donau" som är det riktiga sortnamnet är min ljusaste blå agapanthus. Den uppskattar jag särskilt mycket eftersom jag fick den av Bella då hon var på resa till Holland med farmor.
Höjden på plantorna är väldigt skiftande och alla är fina. men bäst är de som är blå, som himlen liksomJag har nu 11 olika sorter och jag är lite sugen på att beställa några från England titta här så förstår du min längtan. 
Sen har jag gått och längtat efter en grön mosskofta och för 15 år sen startade jag. Vi hade några finullsfår över en sommar och då de klippts färgade jag in ullen i olika skogsfärger. Den filtade sig lite i de varma färgbaden och så var jag lite slarvig med kardingen. det gjorde att när jag sen började spinna blev det väldigt ojämnt. Det var mycket tungt och jobbigt att spinna garnet. Klumpar fastnade ofta i spinnvingen, jag tramapade och trampade. Jag började att sticka lite på bakstycket när jag spunnnit några härvor, men kände sen att det här är för jobbigt. Så jag packade ner allt i en pappsäck och "glömde bort" projektet.
Förra sommaren hittade jag säcken och började om. Repade upp den påbörjade stickningen och spann färdigt garnet. Började om med en "uppifrån och ner" kofta istället. Så blev den liggande igen över vintern. Men nu har jag tagit mig samman och äntligen stickat klart. Koftan är mycket mjuk och varm. Den väger 650 gram och jag har stickat med stickor nr 5.
"Det ser ut som huden på en padda" tyckte min man och Viola frågade om jag är ett träsktroll. Den är onekligen lik en paddhud och är därför döpt till "Paddan".
Nu har jag har en riktig Vålbergkofta i färgen Björnmossa på gång och det känns bra, tänker på farmor när jag stickar. Det är absolut inget fel med paddor, vi har några som nästan är tama i vår trädgård. Brukar prata lite med dem om kvällarna när de kommer klivande.
2 paket melerat flor i gräsgrönt färg 80 och en näve blandade lockar i "blomsterfärger" gick åt.
Det är inte spinning som går utan avbrott. Måste stanna till och plocka fram lockar då och då trots att jag har ett litet uppdukat bord intill mig.
Kardfloret har jag delat i bitar och matar ullen lite i sidled. Lägger upp en rad med lockar som jag plockar då jag tycker att nu är det dags för en blomma.
Lägger locken över ullen och släpper sen fram tvinningen så att den snurrar in i garnet
En "fnurra" har skapats.
Emellanåt fastnar en fnurra i spinnvingens krokar då lyfter jag loss och snurrar på en bit för hand. Jag tycker det är kul att prova lite nytt när jag spinner. Fick låna boken Intertwined av Stickfrossa och nu har jag en egen och den har inspirerat mig mycket. 
Nu är Britt-Marie aktuell med en installation i Stensjö äng utanför Växjö och senare i augusti på Sofiero under trädgårdsdagarna. Här är en länk till Agetorps om det är svårt att läsa på bilden i bloggen.
Garnet är Vålberg, färg Halm från Wålstedts.
Garnåtgången är 2hg och jag har använt långa rundstickor nr 7 och 6,5 och stickat fram och tillbaka.
Om man fäster ihop med en brosch blir det nästan en poncho.
Varsågoda här kommer en liten beskrivning:
Montera sedan sjalen genom att sy fast den lilla kvadraten du stickade först så att kanten blir hel.
Det är som om jag ställer in mig och njuter av särskilda färgtoner i perioder. Och sen ställer jag om och tycker bättre om en annan.
Jag är nu i startgroparna till en särskild förtjusning i orange. Överst en simpel ringblomma som doftade så strävt och gott när jag kröp nära. Så en orangegul körsbärstomat i växthuset. Underbart vacker, men absolut inte lika god som Sweet black cherry som blivit allas favorit den här sommaren.
Till sist en enkel knölbegonia som i sin enkelhet är så fin.
Det blev flera goa återseenden även om många fortfarande är lediga. En glädje var att åter gå och handla i "min" fruktaffär, en så fin sortering. I en låda låg det här päronet, hjärtat är till er! Idag fyller bloggen 2 år och jag hade planerat att vi skulle fira med en sjalbeskrivning. Men moppen har smitit ur garaget med min söta modell på sadeln, så det blev inget foto idag.
Här kommer alla förslag, är det inte fantastiskt!
Jag har haft en riktig spinnhelg och passade då på att spinna ihop ett pris till som jag lottar ut samtidigt med namnvinsten. Det är 130 gram melerat garn också det av Värmländska skogsfår, men av en lite grövre ulltyp från vuxna tackor. Perfekt att sticka vantar av.
aW.jpg)
