En glad överraskning

Helgen på Grötö med SIV stickfest i väst blev en energikick. Överallt satt trevliga, öppna, glada och stickande personer. Mina teori om att man blir snäll och god av att sticka skulle vetenskapligt kunna bevisas under denna härliga helg.Under lördagen satt många ute i solen och stickade, vi kunde känna att nu är våren här. Förutom de som nattade över på Grötö kom många på besök över dagen och en av dem ser ni här på bilderna.
Maj-Lis gjorde premiärtur med sin nya pandasjal stickad av sjalgarn (royal baby alpacka) som jag färgat. Jag kallar tonen "blodapelsin" och jag tycker den blev så fin, tunn och lätt. Mönstret gifter sig så fint med det melerade garnet. Maj-Lis använde stickor nr 3 och det gick åt drygt 50 gram garn.

med hej fr. Tant Kofta

Vårkänslor..........

Det var fler än jag som hade vårkänslor i helgen. Här kommer vår granne med sin fina Triumph spitfire. Han körde ett par varv fram och tillbaka hemma hos oss för att justera något vad det nu var. När han visade mig att växeln var lite speciell kände jag att jag fick samma blick som när jag visar min knappsamling för en oinvigd. Men visst är det "gött" med fantaster. Jag är ju en själv som går loss på vackra ullockar eller knappfynd. Det här att riktigt gotta ner sig i något och släppa taget om vardagen med alla måsten. Här i byn finns flera olika sorters fantaster, vår andra granne är värst, han har en stor grävmaskin som han drar igång när han behöver pigga upp sig lite. Min man kör med sin bergborrmaskin så ofta att omgivningen börjar likna en herrgårdsost. Att få en tur med den här lilla fina läckerbiten (bilen alltså) skulle jag inte säga nej till även om jag inte är någon bilfantast.

Tycker Tant Kofta

Salix viminalis .....snart en lekkoja!

Under helgen har vi så smått börjat att vårfixa i trädgården. Ett jobb är att klippa korgpilarna. De planterades i en fuktig sänka i trädgården för ca 15 år sen, då var jag mycket intresserad av korgar och planterade dem för att få egen pil till alla korgar jag planerade att fläta.
Tyvärr har det inte blivit några korgar, endast ett par små klätterstöd till växter och något vindskydd. Men mina korgpilar växer kvar som ett monument över mina drömmar. De växer enormt varje sommar och blir som en vajande bambuskog, jättevackert!
Men nu skall det bli kojor av några riktigt långa årsskott.
Nu står de i vatten för att bilda rötter och sen skall de få flytta till en förskolegård i Majorna i Göteborg. Där skall de planteras i en ring, slå rot och blir en lövkoja som barnen kan leka i. Vilken tur att jag hade en pilodling när vi fick en kojidé!

med hej fr. Koftan

Stickcafé i Stenungsund

Eftersom jag skall till Grötö nästa helg förbereder jag:

Stickcafé på Kulturhuset Fregatten i Stenungsund tisdagen den 29 mars lite i förtid. Här kan du läsa lite mer.Min resekoffert är framplockad och fylls nu med nyfärgat garn. Jag kommer mest att berätta om "hit och dit" mössor, men pratar nog några ord om koftor också och så kan man köpa garn till en mössa eller något annat. Ni som följer bloggen kanske undrar vad "Hit och dit" häftet tagit vägen och så här ligger det till. En dag i veckan plus en del av helgen är jag Tant Kofta, de andra är jag något helt annat och jobbar jag ganska intensivt och pendlar långt. Det gör att jag ibland bestämmer mig för att lägga något åt sidan ett litet tag för att få ny energi och inspiration. Just så är det med häftet, jag tror det blir ett häfte lagom till hösten när det börjar dra kallt om öronen och en mössa behövs.

Ses vi den 29:onde?

Med hej fr. Tant Kofta

I violens öga

Idag har det varit en så fin dag, soligt och klart. Vi har fixat med den kommande vinterns ved, det har gått så lätt som allting gör när solen skiner. För några dagar sen köpte jag några violplantor, väljer oftast den småblommiga sorten som revar sig och liknar de vilda. Jag tycker att de är som små flickor, när man ser den i ansiktet.
Strecken är som små snitsiga eyeliner.
Än så långe står plantorna på verandan, imorgon blir det flytt ut på trappan.
Det har varit en lång och slitsam vinter. Det värmer så gott i mitt hjärta när jag ser in i violens öga förstår att nu är det slut och våren är här.

med hej fr. från Koftan

Den är till mig!

Tänkte jag när jag surfade runt och kom in på Norska Snella og Petronella och hittade den här ringen. (Där finns också väldigt fina knappar och örhängen.) Nu vet jag inte om det är ett slumpmässigt sammanträffande eller om "Fru Blom" är något särskilt i Norge. För i webshopen fanns inga fler ringar med Fru i början. Jag vet att ni är många från Norge som läser bloggen, ni kanske kan berätta om det är så. För här där jag bor är det jag som är fru Blom eftersom det är mitt efternamn och jag är gift.

Här en liten förhandsvisning om något jag skall berätta mera om i helgen. Hur man kan färga färdigstickade grejer i ugnen. Ett blivande laptops fodral, det blir nästan som en akvarell.

med hej fr. Tant Kofta eller Fru Blom

Stickat och maskinvalkat del 6: Knäppa med en stickad snodd

Nu är två små väskor färdiga, här ser du hur de såg ut innan de valkades i tvättmaskinen. Har gjort snoddar att stänga med och hittat knappar som jag tycker är fina. Den röda knappen är från Tummelisa och den vita köpte jag i en sybehörsaffär på 1980talet.När jag höll på att fota dem kom Viola och nappade åt sig den mörka.
Den passade perfekt till hennes mobil, tänk att det kan slumpa sig så bra och att den blev godkänd av en sjuttonåring.Den andra har en lång snodd att stänga med, man knäpper helt enkelt genom att knyta en halv rosett runt knappen.
När jag skall sätta igång väljer jag alltid färgkombinationerna i dagsljus och lägger ofta fram det så det får ligga till sig lite. Dvs. jag går ifrån ett tag och kommer tillbaka med rena ögon och kan då ofta se om det håller och blir bra. Om jag är osäker får det ligga ett tag till och jag kan dra ifrån och lägga till igen. Den lilla väskan ska få en hank att knäppa med och som hjälpmedel används två tunna stickor en liten virknål och nålar att märka placeringen med.
Sticka snodden med ett tunt garn och med tunna stickor. Gör 4 hål med hjälp av stickan och plocka upp maskor från baksidan med hjälp av virknålen.
Plocka över maskorna på en sticka och sticka 4rm, flytta sen stickan till vänster utan att vända på arbetet och sticka 4rm igen. Upprepa tills du har en lagom lång snodd.
På den här lilla väskan vill jag göra en ögla av snodden och gör därför fyra små hål igen med hjälp av strumpstickan och drar sen ner maska för maska ner till baksidan av locket.
Nu är alla maskor på baksidan.
Och jag maskar av den tills en maska återstår, klipper sen av tråden och drar ut öglan och stickningen är låst.

med hej fr. Tant Kofta

Stickat och maskinvalkat del 5: Några tankar om att valka

Nu har jag inte skrivit om mina valkade äventyr på ett tag så nu är det dags för en liten rapport. Men först vill jag tipsa, har ni sett Nitsirks fantastiska fodral, superfint!Här är ligger två nyvalkade rektangar som skall bli fodral till min laptop. Den övre har ännu inte dragits ut till lämplig storlek. Min erfarenhet är att det ofta kommer ut ganska knöliga grejer efter maskinvalkningen och man kan dra och fixa till storleken ganska hårdhänt när materialet fortfarande är fuktigt. Fodralet stickas i Wålstedts 3/2 jag använder sticka nr5.5 och rätstickar.
Det verkar som att garnets kvalitet förstärks av valkningen. Ett mjukt och "vekt" garn blir ännu mjukare och "goare" efter valkningen. Har garnet en inblandning av långa grova fibrer blir filten stadig och kraftig. På bilden visar jag tre olika ullkvalitéer för att visa detta. Från vänster finull ganska korta och mycket mjuka fibrer, sen följer en gobeläng ull som kan komma från ett Leicester får och längst till höger en lång vacker stapel av ryaull. Garnet till mitt laptopsfodral består av en blandning av de tre kvalitéerna och ger en stadig och tjock kvalitet eftersom jag stickar rätstickning som ju bygger och blir tjockare än slätstickning.
Här är provet före valkningen. Jag gör en kedjekant runt om så som jag beskrivit tidigare.
Efter en 40graders tvätt blev den så här. För att veta hur många maskor jag behövde lägga upp för att passa datorn mätte jag hur många maskor det gick åt för att få 10 cm. Delar summan med tio och tar svaret gånger det antal cm som jag behöver.
Så har jag ju stickat några småfodral också, här har ett fodral fått en stödremsa fastråcklat så inte kanten skulle rulla sig i tvättmaskinen.
Så har såg det ut när det kom ut ur maskinen. Imorgon får du se hur man gör små knapphål och snoddar. Nu skall jag ner i källaren och färga laptops delarna som sen skall fogas ihop med en dragkedja som jag köpt av Bibbis textil

med hej fr. Tant Kofta

Nitsirk handvalkade sitt fodral och då har man mycket bättre koll över vad som händer och man kan sluta när det är lagom stort. HÄR kan du läsa hur det kan gå till.

Igår lekte jag med mina knappar

Jag är en sann knappfantast och skulle kunna skaffa mig hur många som helst! Är absolut inte en sån som går och köper rätt antal knappar till något jag behöver. Det blir alltid fler än så. Ett annat sätt att skaffa dem är att köpa gamla tanters knappburkar på loppis, då kan man sitta och tänka på hur deras kläder såg ut och vad de tänkte på när de tog reda på just den knappen som jag tittar på nu. Min vurm sitter i sen jag var liten, som många andra har jag suttit och lekt i farmors knappburk när jag var där på besök. Delat upp den i högar, röda för sig och blå i en annan hög. Så en liten hög med de allra finaste.Här är några finingar i glas de ligger i en gammal rostig plåtburk med bullformar. Igår bestämde jag mig för att nu skall allt finnas på ett ställe och lite fint insorterade. Det tog några timmar, ett tag var det burkar och påsar högt och lågt på verandan.
Här ligger Sigge och väntar på att jag skall bli klar så vi kan gå ut på promenad. Jag har nu skippat gamla draglådor i plast och använd glasburkar och vackra plåtburkar. För att få ordning ligger knapparna sorterade i ziplocks påsar inne i de gamla burkarna.
Det är kanske alltför avslöjande att berätta att allt inne i skåpet är burkar med knappar. Jag sorterar den efter kvalitet. Pärlemo, glas, läder, trä, metall och plast.
Pärlemo är nog mina favoriter, lite buckligt släta med två hål.
Uppe på skåpet står den lilla rostiga burken med de finaste glasknapparna och två burkar med pärlemo. I porslinsburken några fina band.

Med hej fr. en knapptokig.

Stickat och maskinvalkat del 4: Sy ihop nertill

Det är enkelt (och blir smidigt och tunt) att sy ihop väskans botten på följande vis. Börja i hörnet där upp läggnings trådarna hänger. Plocka först in dem på insidan av väskan så slipper du trassel. Ta sen en trubbig stoppnål eller ryanål med garn i samma kvalitet som väskan.

Trä nålen från insidan av väskan och ut längst ut i hörnet i samma hål som en blå trådände går in. Trä över på andra sidan och sy små stygn som följer de blå trådarnas små hopp. Du syr i en S form och på insidan syr du in i samma hål som du sydde ut. Stygnen förflyttas bara på utsidan och följer den blå trådens små hopp.

Jag borde sytt med en avvikande färg så hade det varit lättare att se.
När du sytt i ett evighetsS ska du peta bort uppläggningstråden, då är det bra att du valt en bomullstråd som är lätt att plocka bort.

med hej från Koftan.

Imorgon blir det snodd att knäppa eller knyta med.

Stickat och maskinvalkat del 3: Maska av en kedjekant

Ett sätt att göra en liten dekorativ kedja längs kanten är att använda ett garn i avvikande färg när man maskar av. Om du maskar av från rätsidan och använder räta maskor bildas en kedja på samma sätt som när man syr kedjestygn Här har jag stickat väskan fram tills det är dags för locket. Maska av ena sidans maskor låt sen en lång bit av det färgade garnet hänga. Sticka sen locket och ta ett nytt färgat garn och maska av en kedja från rätsidan på locket.
Ta till sist den hängande tråden och så en kedjesöm så får du en sammanhängande kedja runt hela öppningen på väskan.
Här är en liten väska i ett Rowan tweedgarn, jag har växelvis använt två olika trådar vid avmaskningen och fått en prickeffekt. Den här väskan har rätstickade kanter för att kanten inte skall krulla sig.
Den enfärgat blå är helt slätstickad, för att undvika rullning i tvättmaskinen har jag tråcklat fast ett bomullsband som skall sitt på under valkningen (ett tips från Erika i ett inlägg).

Nu ligger tre små väskor i tvättmaskinen och det är riktigt spännande. Imorgon visar jag hur man kan sy ihop botten om man inte vill sy kan man lägga upp så här och så här

Med hej fr. Tant Kofta.

Här och här kan du läsa om två andra valkningsäventyr.