För att använda rätt benämningar har jag plockat fram mina gamla tovningsböcker och repetarat lite. (Tovning av Katarina Ågren, 1976 och Tova gammal teknik på nytt sätt Gunilla Paetau Sjöberg, 1994) Först användes Tovning med sk gnuggteknik här i Sverige och under 1990talet introducerade Gunilla Paetau Sjöberg den asiatiska rulltekniken. (Nu är torrtovning i ropen men den har jag inte provat.) I de tekniker jag provat
filtar man ihop ett stor "grej" som sen valkas till rätt storlek. Jag använder därför ordet
valkning nu när jag minskar de stora stickade vantarna till vantar i lagom storlek.
Som lite allmänbildning kan jag berätta att när vävda ylletyger förr krymptes till vadmal kallades processen
stampning. Man kan se hur en stamp fungerade på
Färgargården i Norrköping.

Fördelen med att valka för hand är man man kan sluta när det är lagom stort. Nackdelen är det tar en stund och är lite handfast jobb.
Redskapen du behöver är såpa, en tvättbräda och dina händer. Jag använder tunna handskar, arbetade upp en allegi mot såpa under 90talet då jag tovade väldigt mycket.
Värm upp och blöt ner vanten i ljummet vatten (som degspad)

Häll såpa över vanten

Fördela det jämnt.

Börja försikitgt att rulla ihop den.
Rulla ett par varv.

Släta ut vanten och rulla i en annan riktining. Om den är för bred, rulla på bredden och om den är för lång kör lite på längden.
Efterhand blir vanten fastare och fastare. Då kan du ta i ordentligt, handlovarna ger kraft utan att slita på kroppen. Om vanten känns kall värmer du med ljummet vatten.
Tillsätt såpa så att det löddrar.
Man kan "gneta" lite på vissa punkter om mna vill krympa extra på ett ställe
Håll på tills det blir lagom stort och när vanten är klar har du en kvar att valka :-)
Skölj noga och centrifugera eller rulla vantarna hårt i en frottéhanduk så vattnet sugs upp.
Lägg på tork och sen börjar det roliga: Dekorera den.
Hej fr. Koftan
Ps. Mina franska nerver!!! Hur jag än försöker redigera hoppar bilder och texten hit och dit, nu ger jag upp.