På stickstämma utan kamerasladd

Just så pottigt kan det vara: Att man åker ifrån sladden, den sitter i datorn hemma och där gör den ingen vidare nytta.Så nu får ni se de bilder jag tänkte visa igår kväll, men inte hann med, packningen tog sin tid. Varje år tar vi en tur till Liseberg och sen några år tillbaka är det endast en attraktion jag åker: Pariserhjulet!

Jag gillar de små korgarna, de som ser ut som svävande godisbitar (och vem vill inte åka godisbit). Att i lagom takt åka upp i luften och se allt från ett annat håll är helt i min smak.

Stickstämman är nu igång och det är mycket givande Har idag gått på kortkurs under temat "sticka i färg"med Bente Rönberg Bredvid mig satt Mc-chickssomsticks och jag kan berätta att hon är snabb som en vessla på att sticka med två trådar på avigsidan. Har också pratat med VonnaPonna och Queen Mudd.

Det kanske blir bilder imorgon, ska ev låna en sladd så jag kan ladda över bilderna till datron.

hej fr. Koftan

Spinnprovsnostalgi

Idag öppnade jag den andra av mina stora pappsäckar med ull. Där hittade jag mina gamla spinnprover från kursen jag gick på hemslöjden i Nyköping 1979. Jag har samlat proverna ordenligt uppträdda i buntar med hjälp av olika bomullsband efter ullkvalitet. Rya, gobeläng, finull och pälsull. 1979 hade jag inte börjat färga med syntetfärger utan använde stenlav och krapp i mina garner med färg.
De är lite stela efter alla år, det beror nog på att en del ullfett finns kvar i garnerna. Ikväll ska jag slakta buntarna, knyta om härvorna med bomullsgarn, tvätta dem och se om jag kan sticka något av dem.
Etiketterna är skrivna då jag fortfarande inte var färdig med min handstil, så här skriver jag inte idag. Då var jag 19 och hade så mycket framför mig, livet var öppet. Nu är över hälften passerat och jag har mycket roligt kvar som jag vill hinna med. Det som ligger närmast är Stickstämman i Växjö som börjar på torsdag. Är det någon mer som ska dit?
undrar Koftan

Om en vecka fyller Tant Kofta 1år

Jag satt här och läste andras bloggar länge innan jag vågade mig på att prova själv. Det var (och är) så inspirerande att läsa vad andra håller på med och får till. Så jag gick ett tag och funderade. Så föddes Tant Kofta och vi gillar varandra bra, så tänkte vi att nu kör vi igång. Den 2 augusti förra året skrev jag mitt första inlägg, så kul och inspirerande det är. Gick in på räknaren för en stund sen 53 335 unika besökare på min blogg, helt osannorlikt! Jag ser besökare från de flesta Svenska orter, från Norge, från Finland och en trogen besökare från Åland..... Många av er känner jag ju till för ni skriver så goda kommentarer (jag borde skriva tillbaka mycket mera). Men många är helt okända, kan ni inte berätta vem ni är?Som tack till er gör jag ett ettårs lotteri. På bilden ser ni mitt senaste mönster en "uddmudd". Ett enkelt mönster över 8 varv som jag stickat i tre tjocklekar 2,5, 3,5 och 4,5.
Garnerna under tänker jag lotta ut: Det är Viking superwash, Rowans woolcotton, Indiecita Alpacka(knallblå) och Indiecita baby alpacka(ljusblå längst till höger). Det passar bra att sticka "uddmuddar" av garnerna och jag delar upp lotteriet i två kategorier. En för bloggare och en för er som inte börjat än och bara läser. Så nu vill jag att ni skriver några rader i kommentaren, berätta gärna varför ni läser min blogg och hur länge du gjort det. Det gör inget om du gör reklam för lotteriet i din egen blogg och glöm inte att önska vinstgarn. Du som inte har blogg klicka på anonym och sen är det bara att skriva. Det blir dragning den 3 augusti.

hej från Koftan

ps. såsmåningom kommer mönstret till "uddmuddarna" läggas ut här på bloggen. ds

Spinnrocken är testkörd

Igår provade jag om jag kom ihåg att spinna. Startade med att fästa upp trampan med ny tråd och sätta i ny tråd i hjulet och över till "spinndelen". Kunskaperna satt där, jag kom ihåg hur man ska göra. Inte bara med huvudet utan i kroppen också. Lärde mig spinna för 30 år sen, har inte spunnit på 15 år och det funkar igen. Härligt! Jag har nu repat upp den stickade delen av koftan och börjat spinna av de färdiga floren. Igårkväll handtvättade jag allt och sen blev det tvättpåsar och centrifugering i tvätt maskinen. Idag har jag en härlig trave med härvor. Willow Fairy tycker färgen påminner om en mossig sten och det är precis det jag tänkte då jag färgade ullen. Det är ull från finullsfår och Leicester den är mycket mjuk och blank men den har filtat sig lite vid färgningen. Jag spinner ändå och får ganska fräcka "knoppar" i den stickade ytan

Visst ser det helt okej ut?

En härlig hög med några rullar kvar att spinna.

Det var en härlig känsla att komma igång igen, jag var så i farten så jag tog och spann lite av tovningsull från Fales vårull också.
Men jag har fått en himla träningsvärk och min nacke är mer än stel.

Imorgon blir det "uddmuddar" och tävling, Tant Kofta bloggen fyller snart 1 år!

Ibland är det bra med lite regn!

För då kan man få städ och röjningslust. Idag har jag gått loss i mitt vävrum, det ligger i gaveln på vårt garage och är byggt till mina vävstolar med fönster i tre riktningar för att få bra ljus. För det är egentligen vävning som är min grej. Jag har bla. gått handvävningsutbildning på textilinstitutet i Borås. Men nu är stolarna ihopplockade, det går inte att få till en kreativ vävning med heltidsjobb och barn. Stickning passar bättre, då kan man sitta i huset ihop med de andra och ta sig ett varv då och då.Jag har alltid varit lite av en periodare och en städning innebär att man hittar fram till "gamla minnen" och alla mina perioder passerar revy. I slutet av 1970 talet lärde jag mig att spinna och köpte då den här spinnrocken av en spinnrocksmakare i Norrköping. Nu ska den igång igen för i en ullsäck hittade jag ett UFO som jag inte rört sen 1995 då jag var mammaledig med Viola.

Kardflor, garn och en halvstickad kofta i ett "Wålstedts" inspirerat garn. Det är finull och gobeläng ull som jag färgade med Zeniths ullfärg. Nu vill jag ta tag i projektet, det får nog bli en "uppifrån och ner kofta"

Åren under och efter mammaledigheten jobbade jag mycket med ull och tovning. Jag gjorde djur och dynor. Tyvärr fick jag ett malangrepp för några år sen så mycket fick slängas. Men en del som inte var angripet blev behandlat i frysboxen (minst 2 dygn) och sen noggrant förpackat i pappersäckar och idag packade jag upp en säck. Där låg bland annat den här ullen:

Jag får sån lust att bara sätta igång och karda!

Hej fr. Koftan

Är det fult med gult?

Jag har flera kilo knallgul mohair i mitt beredskapslager och det är verkligen fult. Inget för mig iallafall, jag ser sjuk ut i den färgen. (Det garnet hängde med i ett större "garnklipp" jag gjorde för några år sen, så det har kommit till mig bakvägen så att säga) Men kantarellgult gör mitt sinne glatt och jag blir sugen på smörstekta på en knäckemacka.
Citrongult, det är fint. Den här citronen är lite ankommen eftersom den hängt i över ett år på mitt citronträd. Nu är det nya små, än så länge gröna citroner på gång och snart blir den nerplockad.

Gurkblomsgult, våra gurkor växer som sjutton i växthuset och nu har vi börjat att skörda gurkor. Den här gula tonen är egentligen för stark för min smak, men Suyo Long gurkor som blomman sen utvecklas till är en delikatess.

Dagliljan Hemerocallis Citrina, är sirligt blekgul och inte så vräkig och "stygg" i färgtonen som en del namnsorter av dagliljor är.

Humlegul, humlor har ofta flera gula toner på sin kropp. Mjukt blekgul och kraftig ockra, de är underbara. Jag har en tanke om en liten humlerandig barnkofta i vitt, svart och olika gula toner.

Vad tror ni om det?

Undrar Koftan

Uddevalla = Varmkorv, sillfilm och "tjock sej"

Idag har vi varit på vår traditionsenliga Uddevallatur. Något vi gör varje sommar och rutten är alltid den samma. Vi startar på Bohusläns museum. Jag tittade på Bohus sticknings vackra tröjor och såg en mycket intressant film om Emma Jacobsson och hennes livsverk. På bilden ser ni mitt favorit mönster "rimfrost", jag gillar rutorna och den gråblå färgtonen

Övriga familjemedlemmar ser på "sillfilm" på övervåningen, något de gör varje år. När vårt museibesök är avklarat går vi vidare till en mycket skamfilad kinarestaurang och äter middag. Min man äter nästan alltid "Tjock sej" (shop suey), ett skämt från min underfundiga Bella. I Uddevalla finns Sveriges roligaste korvkiosk! Den står utanför Folkets park och är trist nog i ett ledsamt skick.

Men vilken kul idé att komma på att göra en kiosk med torn.

Hej fr Koftan

Liten Finlandsrapport med garn

Vi hade en rolig och givande resa! Med mycket mat, läskande drycker, trivsamt sällskap och dans till finskt dansband på Färjan. Timmarna i Helsingfors tillbringades vid hamnen på salutorget och så en sväng upp på paradgatan för besök på Marrimekko och en butik med bara Muminprylar. Sen blev det ett garnbutiksbesök.
Tack Mikaela för tipset om garnaffär, Menita var en riktigt bra garnbutik med stort sortiment. Där fanns Drops, Rowan, Finska Novita och några andra finska märken. Då jag klev in i butiken hade jag bestämt mig för att köpa finskt. Det blev en härva av Wetterhoff Sivilla tunn silkwool i en vacker ljupblå ton. Men sen låg mitt favoritgarn där i en perfekt färg för mig, "olivmossgrön" Loden från Madil. (Exakt samma blandning som Rowans felted tweed fast lite tjockare.) En av mina karusellkoftor är stickad av det garnet, koftan är mycket flitigt använd och i fin form efter två säsonger. Så mina finska ambitioner försvann snabbt som en avlöning och det blev Italienskt istället.

Det bästa som finns med resor är att prova nya rätter. Här är en strömmingspirog som jag åt vid salutorget tillsammans med en pilsner.

En perfekt liten lunch!

Hej fr. Koftan

Brum brum sa humlan

Imorgon bär det iväg österut, familjen ska träffas på en kryssning till Helsingfors. Så nu blir det några dagar utan inlägg, men sen är jag åter. Då har jag hunnit att provsticka lite på några nya idéer och läsa i några stickböcker som kom med posten idag. Och vem vet, kanske har jag hittat en garnaffär i Helsingfors.

Ha det bra hälsar Koftan

ps. Så här flitiga humlor finns det i Jämtland ds.

I mitt huvud är det ullrikt!

Hemma igen, det är så kul att ge sig ut men väldigt skönt att komma hem. Jag hade lite smått och gott med hem i bilen. Bla annat en rejäl påse med ull från Fale Artuts får och idag har jag börjat att karda den. Det är vårull i en mängd olika färger, vitt med svarta stickelhår, beige, brunt i flera nyanser, grått och svart. Jag är ingen spinnare, planerar att tova helt vanliga släta dynor i olika färger. De är mycket användbara och vi använder dynor på alla möjliga ställen, från köksstolarna till skogsutflykten. Det är lite nostalgi att ta fram min gamla Louet som jag köpte i Holland sommaren 1980. Då kostade den 400kr och det var mycket pengar och jag kände att nu är jag på "ullbanan" när jag satt med den i knät, eftersom vi var 3 pers i en hundkoja.
Passade på att köpa lite ullgarn av Fale också. Den är lönspunnen hos madame Lutuss och i julas stickade jag den här koftan av ett brunt garn i samma kvalitet. Nu ska det bli en svartbrun med lite grå stänk. Garnet är 3trådigt och ganska grovt, åtgång ca 6 hg och stickor 6. Koftan ska jag ha i vinter och värma mig i och drömma om fåren jag ska ha då jag blir pensionär.

Så här fina får ska jag ha, precis som Fale. Här är stora trygga Noa igen med småpojkar omkring sig.

Tjererna gick i en annan hage, kolla in alla olika färger på ull. Det är så läckert!

hej fr. Koftan

En stor och en liten kille hos Fale Artut

Nu är sista kvällen på vår semstertur, den tillbringar vi i Branäs i norra Värmland. Vi har haft så roliga och innehållsrika dagar. Jag och Torprosen har suttit bak i bilen och ropat stopp med jämna mellanrum, då har det varit fotograferingsdags. Vi har oftast fotat blommor så jag har varit fuktig om knäna nästan hela tiden. Jag har också stickat hela kroppsdelen på en uppifrån och ner kofta. Randig i rostrött och vitt, den ska ha orangefärgade knappar.
För mig var resans höjdpunkt besöket hemma hos Fale Artut i Jämtland. Det var en speciell känsla att träffas på riktigt och jag tycker vi endast hann med att börja samtalet om ull garn och annat intressant och så var det dags att åka vidare.

Bilderna visar två av Fales ullrika pojkar. Det lilla flasklammet som jag tappat namnet på men som var så söt och tam. Och alfabaggen Noa som var en riktig bjässe, trygg och stilig. Jag har aldrig upplevt så tama, tillgivna och speciella får. Ullen ska vi inte tala om, vilka vackra färger. Tack snälla Fale med familj för gästfrihet och en god middag och stugan du ordnat med ska vi inte tala om (en fullträff två meter från en sjökant.)

Återkommer hemma vid min vana dator. Hälsar Koftan

En verkligt grå och fuktig dag.

Nu är vi på väg mot Jämtland med mellanlandning i Gränsfors och övernattning i Gnarp.Det är inte bara de obrända blomkrukorna på Gränsfors blomkruksfabrik som är grå. Här har regnat så det har varit ett äventyr att åka bil. Men jag har suttit tryggt i baksätet och stickat på en ny "uppifrån och ner kofta". Jag har hunnit oket och imorgon delar jag koftan i kropp och ärmar och där bak ligger nya krukor till mina citroner.
Ha det bra! hälsar Koftan

I blåbärskogen och vid syltgrytan

Det är blåbärsår i år, Bella och jag var ute igår och plockade en liter var. Hos mig sitter blåbärsplockning i ryggmärgen, alla i släkten ger sig alltid ut så fort man kommer åt.

När farfar var nästan 90 berättade han med sorg att nu kunde han inte ge sig ut i skogen pga. yrsel. Han var så ledsen,"För det är ju ett sånt blåbärsår". Innan han blev så yr gjorde små påsar med bär och lade i frysen, sen tog han upp dem på vintern och slog varm mjölk över. "Och det blev nästan som på sommaren"

Vi var pyttesmå när vi var med första gångerna. För att fördriva tiden red vi på hundramanna hästar (nedfallna träd) och ibland kom mamma eller pappa med en bukett med ris som vi kunde plocka av. Sen blev det fika och stämningen i en blåbärsskog är alltid stilla och trivsam.

Bella är familjen "saftochsyltgeneral" och vi andra är själaglada! Här är skorpor med västerbottenost och två av årets marmelader.

1. Blåbär (lite mosade) och äkta vanilj (två stänger)

2. Jordgubbar (skivade) och lime (skal och saft av 4 frukter).

Supergott och mycket enkelt. 1 kg bär och 1 paket syltsocker kokas i två minuter och hälls på burk.

Nu ska vi packa för att åka norrut mot Jämtland. Gissa vem jag ska få träffa på riktigt? Torprosen med make ska med och på vägen uppåt ska vi besöka Gränsfors, det ska köpas krukor till mina citroner. Viola skall åka till mormor och vara folkparksarbetare, the Sweets spelar och hon ska sköta chokladhjulet.
Läget är med andra ord perfekt.

hej fr. Koftan

Pulsvärmare med knappar

Här är resultatet av mitt lilla koftuppehåll. Jag vill ha något litet att sticka i sängen innan jag somnar och koftorna är alldeles för stora nu när endast ärmarna återstår.När jag fick det fina angoragarnet av Curi började jag tänka pulsvärmare och sen fick jag syn på handspunna Goblins eyes från Garntrollet. Provade mosaikstickning i olika varianter, till slut återstod bara prickar på slätbotten. (Och så blev jag snål och lade undan angoran tog fram lite alpacka istället, angoran ska nog bli en axelvärmare.)

"Goblins eyes" är spunnet i en massa underbara nyanser och jag har nystat det i smånystan, använder det dubbelt och melerar lite vartefter. Under varven då jag stickar de vita prickarna flyttas de lila maskorna över på nästa sticka utan att stickas och det gör att prickarna lägger sig uppe på ytan. De lila pyttesmå pärlemoknapparna från Bolla var precis så violfärgade som jag ville att de skulle vara.

hej fr. Koftan

Tips om framkanten töjer sig

Min kofta är stickad i silke som är ett härligt material. Silke har en vacker glans, ett tungt fall men har också en mindre bra egenskap, fibern är inte elastisk vilket gör att plagg i silke ofta hänger ut sig. Se på koftans framkanter jämfört med bakstycket, och värre blir det om man inte gör något åt det.

Jag virkar två rader med smygmaskor på var sida knappkanten. Virkar varken hårt eller löst och drar emellanåt för att testa om det blir lagom. Jag har plagget utlagd på ett bord under arbetet för att få översikt.

Här hänger koftan på ett teleskopmetspö uppe vid vår stuga. För att visa effekten har jag gjort knapphålssidan färdig, men inte knappkanten.

Här syns de två raderna med smygmaskor ganska bra. Koftan kan du se på Koftans kofta.

Idag har jag tagit koftledigt och gör en pulsvärmare med prickar av det här garnet.

Bild kommer nog snart. Hälsar Koftan

Smultron och en liten stuga

I den här hettan är det sjön som gäller. För oss är det en skogssjö som ligger någon kilometer in i skogen bakom där vi bor. Där har vi en liten stuga och en "badudde" med brygga. Det är lyx att hänga upp en hängmatta mellan tallarna sticka lugnt och lyssna på suset i trädkronorna. På promenaden hemåt för några dagar sen kände jag ett stråk av smultrondoft och kikade in i gräset och hittade det här:
Flera deciliter med skogssmultron doften och smaken är så intensiv så man behöver bara några för att "komma i darr". De är så goda och så vackra!
Så här se vår badudde ut, stugans trasmatta hänger på tork efter att den skurats med såpa.
Stugan är liten och där finns en våningssäng där man sover middag på ett särskilt gott vis.
Det blir en tur dit idag också!
Ha det gott hälsar Koftan

Angora + Koftan ett hjärta är sant!

Idag ska det blir rekordvarmt igen, så om en stund vi är på väg upp till vår lilla skogssjö för att bada och ha det bra. Det är livskvalitet och ligga i en hängmatta mellan två tallar och läsa eller sticka mellan doppen i det svala vattnet i den här hettan.Häromdagen fick jag en present som gjorde mig så glad att jag nästan gick i barndom. Nej inte riktigt, men det ger mig ett tillfälle för er att berätta varför jag är så förtjust i angora och grönt. Presenten är två härvor garn av 50%angorakanin och 50%ull, det är Curi som skickade dem till mig. Hon berättar att garnet är från hennes kaniner och jag har försökt att fotografera det så det framkommer hur vackert garnet är. En aura av angorafibrer och det vita är bländvitt, det grå silverskimrande. Stort tack Curi! Nu går jag och myser och funderar över vad det ska bli, kanske en axelvärmare för aftonbruk (jag kommer då att se ut som en bättre människa) eller pulsvärmare eller......Nu till det här med min förtjusning för angora (och det här sambandet slog mej först för några år sedan) Jag är född i början på 60talet och då angorahättor var på modet på bebisar. Min faster stickade en grön angorahalsduk till mig som jag älskade. Jag ville ha den jämt även när jag skulle sova och då låg jag och nussade med den. Den blev mitt "nunne" och efter några år hade jag nunnat med den så det bara fanns en liten snutt kvar. Snutten kom bort då vi var och hälsade på några bekanta, jag provade med ett nytt nunne, men det var kört, jag slutade. För några år sen provade jag en lammullsboa på en hantverksförsäljning och kände mig plötsligt helt salig då jag slog den om mig. I den känslan kom minnet om nunnet fram och jag såg en milt grön färg i mitt inre. Jag var 3 år när nunnet kom bort, kan man verkligen minnas så långt tillbaka? Så har jag fått en rar award av tre bloggande sockertoppar: Rosenvanten, Metta och Ullfull. Tack ka ni ha! Nu skickar jag utmärkelsen vidare till alla "uppifrånochner" kofta stickerskor.

Det är rostider hos mig, här är den engelska rosen Abraham Darby som är en riktig pudding.

Ha en bra dag i värmen!

hej fr. Koftan

Nu är bloggen igång!

Gick upp tidigt för att hinna innan hettan kommer och koncentrationsförmågan försvinner.Så här blev loggan och om du klickar på länken till höger kommer du dit. Jag blir jätteglad om du vill visa din kofta och skriva lite om vilket garn du använt, garnåtgången, stickor och om dina erfarenher under stickningen. Maila mig så lägger jag in dig som användare på bloggen. Har du ingen blogg kan också maila bildfil och en text så lägger jag in åt dig.

Nu ligger beskrivningen som en följetong på nya bloggen, kanske omarbetas det till en sammanhängande text vi får se.

Nu är det baddags!

Hej fr. Koftan